Herr talman! Jag tror att ministern och jag pratar om lite olika saker. Ministern riktar in sig på hur man ska förbättra för kvinnan i hennes situation. Jag pratar om de kvinnor som står beredda att ta klivet in men inte får. Jag pratar om den strukturella diskriminering som finns i samhället och hur vi ska bekämpa den. Det finns någonting som skiljer oss, och det är att ni inte ser det glastak som finns i samhället. Det är inte så att kvinnor har sämre kompetens eller att vi ska se till att de ska förbättras och att det här då kommer att lösa sig.
Det talas om äganderätten. Det är väl ändå så att det finns andra lagar också som bolagen är underställda.
Jag förstår inte vad som är så farligt med kvotering. Vi har ändå ett samhälleligt mål att rikta oss mot. Jag kan inte se vad som skulle vara farligt i kvoteringen. Jag vill fråga ministern om hon är beredd att införa en kvotering som gäller under begränsad tid, kanske bara några år.
Frivillighetens väg är bra för alla parter. Men i dag är det männen som blir inkvoterade. Annars hade det inte sett ut som det gör. Ministern är ändå lite beredd att titta på andra sätt än kvotering, om det nu är så att hon absolut inte vill ha det.
Man kan kanske titta på rekryteringsprocesserna. Som det ser ut i dag missgynnas kvinnorna, eftersom männen gärna tittar runt om i sina egna nätverk. Formella strukturer gynnar alltid kvinnorna. Man kan bestämma sig för att sätta kvinnor inom vissa nätverk och verkligen göra någonting åt det.
Det är lite beklämmande att det ser ut som det gör inom de statliga bolagen och inom näringslivet. Jag tror att näringslivet ändå är medvetet om att det är bra för alla parter om det släpper in kvinnorna.