Herr talman! Vi ska som sagt diskutera kommissionens meddelande. Det finns inte väldigt mycket att säga om det, för många av de problem man identifierar finns det bred konsensus om i denna församling. Trots det har vissa valt att inte ställa sig bakom texten och motiveringen.
Jag vill bara säga att det är en enkel text. Den säger att sysselsättningen är för låg. Utrikesfödda hamnar inte i arbete i samma utsträckning som inrikesfödda gör. Deras sociala situation ser svårare ut.
Om vi tittar på svensk statistik kan vi med enkelhet säga att detta stämmer. Det stämmer att invandrare, som förvisso till viss del har varit överrepresenterade i utanförskapet, har blivit ännu mer överrepresenterade. Om vi tittar på långtidsarbetslösa ser vi att snart är hälften av alla dessa i Sverige utrikesfödda.
Om vi tittar på den statistik som finns ser vi att det inte har varit så att invandrare har kommit till Sverige och tagit våra jobb eller att jag som invandrare har kommit hit och tagit någons jobb. Jag har eventuellt tagit någons riksdagsplats. Det vi ser i Sverige är snarare att invandrare har kommit hit och fått ta vår arbetslöshet. De har fått bli bufferten när ekonomin går upp och ned. Det är såklart ett stort problem att det finns arbetslöshet i samhället. Men det är ett ännu större problem när arbetslösheten och utanförskapet får en färg och en etnicitet. Det måste vi självfallet motarbeta.
Kommissionen vill att vi ska samarbeta mer, eller utbyta information, med andra europeiska länder. Jag tycker att det finns en stor poäng i detta - om det finns andra länder som gör detta bättre än vi är det klart att vi ska lära oss från dem, och om det finns någonting som vi gör bättre än andra länder är det självfallet någonting vi ska kunna dela med oss till andra av. Det gäller speciellt inom området med kvinnor. Sverige är mycket bättre än andra länder på att se till att kvinnor blir sysselsatta. Det är självfallet någonting som vi måste vara med och dela med oss av till andra europeiska länder.
Sverige bestämde sig en gång i tiden för att öka sysselsättningsgraden för kvinnor. Man tog då viktiga steg för att göra detta. Man avskaffade sambeskattningen, som drabbade kvinnor allra hårdast. Man införde förskola och många sådana åtgärder för att stärka kvinnors ekonomiska trygghet och situation och för att föra dem närmare arbetslivet.
Just denna metod måste vi använda när det gäller utrikesfödda. Vi måste se till att de kommer närmare arbetslivet och att det blir mer lönsamt för dem att arbeta. Vi ska understödja bygget av våra ekonomiska ersättningssystem.
Däremot är det ett problem att många utrikesfödda hamnar i försörjningsstöd. 67 procent av alla som får försörjningsstöd under lång tid är utrikesfödda. En majoritet av dem får stödet på grund av arbetslöshet och inte på grund av sociala problem, som försörjningsstödet egentligen var till för. Så har det sett ut länge. Problemet är bara att vi på något sätt har nått en massa som inte längre går att ignorera. Om man tittar på kommuner som till exempel Malmö - en tillväxtregion som det går bra för - ser vi att ungefär 10 procent av befolkningen där lever med försörjningsstöd.
Hur kommer det sig då att de gör det? I Sverige är försörjningsstödet uppbyggt på att du inte ska ha någonting för att kunna få det. Du ska inte äga saker och ting. Det blir helt perfekt för människor som kommer hit och inte äger någonting, nämligen våra migranter. Därför måste försörjningsstödet ändras. En vanlig familj med två föräldrar och två barn går nu back om den ena föräldern tar ett jobb. Och sedan diskuterar vi kultur och attityder i integrationspolitiken! Det är inte det som är problemet. Om du går back på att ta ett jobb så kommer du inte att ta ett jobb; det är ett enkelt ekonomiskt faktum. Låt oss ta hand om och åtgärda de ekonomiska problemen innan vi börjar ge oss på kulturella aspekter, trosuppfattningar eller någonting sådant!
Detsamma gäller inom Sverige. Vi ska dela information med och lära oss av andra länder. Men jag kan lova er att grannkommuner i Sverige vägrar lära sig av varandra. Vi har en läxa att lära här också. Jag tror inte att det egentligen finns någon stor skiljelinje mellan metoderna för att få folk i arbete. Vi har märkt i kommun efter kommun, oavsett vilken metod de använder, att om metoden fungerar så ställer sig nästan samtliga partier bakom den.
Det viktiga är att vi lär oss vilka dessa metoder är och att identifiera dem. Just därför välkomnar vi Europeiska kommissionens initiativ att se till att vi lär oss av andra länder. Så kan vi också lära andra länder. Informationsutbytet blir större, och metoderna att få folk i arbete blir fler.