Herr talman! En norrlänning behöver inte anpassa sig till Skånes uppsättning av kulturella koder. Men en irakier måste både det ena och det andra, och måste ta av sig vissa klädesplagg för att passa in i den svenska bilden.
Vem äger begreppet att vara svensk? Det här är kanske mer en ideologisk intellektuell diskussion än en konkret arbetsmarknadspolitisk diskussion. Jag tycker att det är problematiskt med Sverigedemokraternas särkrav på människor. Ni ser inte till vad man vill och hur mycket man vill. Ni tittar snarare på det yttre som man inte kan välja, eller det som man kan välja, till exempel en slöja. Det betecknar inte vad man går för, vilka ambitioner man har och hur mycket språk man kan.
Som jag sade tidigare blir 50 procent av män med muslimskt klingande namn som har språkkunskaper och svensk högskoleutbildning inte kallade till intervju på grund av att de inte är svenskar med ett svenskt efternamn.
Man kan tycka att instegsjobb kan vara diskriminerande. Min far kom till Sverige när han var 43 år. Han var doktor i fysik. Hans utbildning hade inte kostat Sverige något. Om han hade fått bli lärare hade man haft en ganska billig lärare. Om vi ska se på människor på det här sättet kan vi nog se fördelar med att satsa pengar nu och få avkastning i framtiden.
I slutet av dagen är det viktigt att man inte sätter prefix på människor att de är invandrare och därför har kulturella krav på sig. Vi ska se på dessa människor som individer som vill. Då kommer de att bli individer som vill och inte söka sig till den andra gruppen som inte vill.