Fru talman! Jag har två frågor, eller kanske två spår, som jag vill ta upp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitik
Det ena spåret handlar om Natos parlamentariska församling. Vi som parlamentariker brukar ju hävda vikten av att parlamentariker möts och att parlamentariker får möjlighet att granska det arbete som bedrivs av regeringar. Vi har en svensk parlamentarisk delegation till Nato. Den parlamentariska församlingen i Nato formaliserades 1955 och är naturligtvis en viktig mötesplats för att diskutera de säkerhetspolitiska utmaningar som finns. Det är inte det beslutande organet, för det är det regeringarna som är, men församlingen har den parlamentariska granskande funktionen.
Det är märkligt och lite förvånande att just Vänsterpartiet tycker att den parlamentariska församlingen är det som man ska säga nej till. Man är rädd för Nato över huvud taget, och måhända vill man kunna bygga något att demonstrera emot.
Det här handlar inte om huruvida vi är medlemmar eller inte, utan det handlar om att vi har ett partnerskap för fred i dag. Det tror jag att också Vänsterpartiet har ställt upp på. Vi har ett värdlandsavtal, och vi har ett mycket nära samarbete med Nato. Vi säger i alla sammanhang att den transatlantiska länken är viktig. Det tror jag även sägs av Försvarsberedningen. Trots detta vill inte Vänsterpartiet bjuda in parlamentarikerförsamlingar. Jag tycker att det är märkligt.
Det andra spåret är icke-spridningsavtalet. Vill Vänsterpartiet fokusera på icke-spridningsavtalet eller på förbudskonventionen? Vilket alternativ går först?