Fru talman! Jag uppfattade mycket väl Hans Wallmarks tre frågor i hans huvudanförande, och jag hade gott hopp om att han skulle återkomma med dem i ett replikskifte.
Hans Wallmark brukar ha en alldeles utmärkt förklaring av åsiktsskillnaden mellan socialdemokrater och moderater, där han mycket snabbt, effektivt och träffande målar upp våra synpunkter på Nato på det här viset: Moderaterna vill samarbeta så nära som möjligt med Nato för att därigenom göra det möjligt för Sverige att gå med i Nato. Socialdemokraterna vill samarbeta så nära som möjligt med Nato för att Sverige ska slippa gå med i Nato. Det är så Hans Wallmark mycket träffande brukar uttrycka det, och jag håller med om denna beskrivning.
När det gäller Försvarsberedningens rapport och budgetfrågorna måste vi ändå tolka det som att Moderaterna står bakom dessa eftersom de står bakom rapporten, om än oklart hur långt bakom. I ekonomiavsnittet står det just att finansieringen måste hanteras i de gängse budgetprocesserna.
Vad handlar egentligen avhoppet från Försvarsberedningen om? Är det möjligen så att vi fick en ledtråd en kväll när vi tittade på Rapport och lyssnade på Gunnar Strömmer, som hade fångats in på en valaktivitet i Göteborg? Han sa till Rapport : Nu är vi i en oppositionsroll med till exempel energiöverenskommelsen och misstroendet mot Strandhäll. Om vi driver oppositionspolitik kommer förtroendet för Moderaterna att växa. "Till exempel", sa han. Borde han ha fogat avhoppet från Försvarsberedningen till dessa exempel på hur Moderaterna driver oppositionspolitik?