Fru talman! Jag vill börja med att ställa mig bakom Liberalernas reservation nr 2.
Liberalerna anser att skogspolitiken är central när det gäller att ta upp koldioxid och motverka klimatförändringar. På ett seminarium i morse kunde vi som deltog konstatera att både hur vi avverkar och hur vi sköter eller inte sköter våtmarker påverkar utsläppen. Skogen är också avgörande för den biologiska mångfalden. Men dagens debatt visar att det finns målkonflikter och andra konflikter.
Samtidigt är skogsnäringen av stor betydelse för svensk ekonomi. Skogens potential att bidra med förnybara material, kemiska produkter, textilier och energiproduktion behöver tas till vara.
Liberalerna står bakom den svenska skogspolitiken, som vilar på två mål: produktionsmålet och miljömålet. Både staten och skogsnäringarna har ett stort ansvar för att skydda skogens ekosystem, bevara den biologiska mångfalden och slå vakt om naturvård och miljöhänsyn.
Vi liberaler anser att miljöhänsynen inom skogsbruket måste öka och att det behövs mer forskning i frågor om alternativa bruknings- och avverkningsmetoder.
På seminariet i morse kunde vi också konstatera att utbredningen av monokulturer även påverkar hur skogen sköts framöver vad gäller stormfällning, insektsangrepp med mera. Också jag kommer att återkomma till granbarkborren.
Samtidigt är äganderätten viktig. Det man äger ska man vårda. Vi liberaler vill göra en översyn av regler för att stärka incitamenten för hållbart skogsbruk genom att till exempel förbättra ersättningsmodellerna för att formellt skydda värdefull skog.
Vi ser också vikten av att vårda nyckelbiotoper. Vi anser att den mest värdefulla skogen och nyckelbiotoper ska skyddas genom naturreservat och nationalparker. De kvarvarande naturskogarna och gammelskogarna måste skyddas.
Fru talman! De statligt ägda skogarna har använts för att öka takten i uppfyllandet av miljömålen. Riksdagen beslutade 2010 att använda 100 000 hektar skog från statliga Sveaskog som ersättning för annan mark med höga naturvärden. Motivet till markbytesprogrammet var att kunna öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Markbytena har gjorts med de stora skogsbolagen, kyrkan och vissa allmänningar. Den mark som bytts in har skyddats som naturreservat. Enligt Naturvårdsverket har utbytesprogrammet inneburit betydande tidsvinster för miljövårdsarbetet. Men frågan man bör ställa sig är om målet Levande skogar har nåtts. Svaret är nej, inte än.
Fru talman! Anslagen för ersättning för skyddad mark ska vara tillräckliga för att markägare ska kunna få ekonomisk kompensation i den utsträckning som de har rätt till.
I sammanhanget ska också nämnas att den pågående utredningen Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen senast den 1 juli 2020 ska lämna förslag på nya och flexibla skydds- och ersättningsformer vid skydd av skogsmark.
Jag vill nämna något om granbarkborren, som många talare varit inne på. Frågan är varifrån den kommer och hur vi ska se till att motverka spridning.
För formellt skyddade områden finns särskilda bestämmelser som styr vilka åtgärder som får vidtas i samband med insektshärjningar. Varje naturreservat har exempelvis särskilda föreskrifter som beskriver vad som inte är tillåtet i området och en skötselplan som beskriver hur syftet med reservatet ska uppnås. I vissa naturreservat kan gran förekomma som en rest från tidigare produktionsskog, och då kan det vara förenligt med skötselplanen att avverka gran helt eller delvis för att ge plats för andra trädslag.
Jag noterar också att myndigheter själva anger att det finns en felaktig bild av att de storskaliga skadorna skulle komma från just den skyddade skogen. Detta är viktigt att notera. På landskapsnivå anser myndigheterna att problemet är begränsat eftersom den formellt skyddade granskogen omfattar en mycket liten del av den äldre granskogen. Om ett angrepp riskerar att sprida sig från ett naturreservat kan man som skogsägare vända sig till länsstyrelsen eller kommunen.
I maj 2019 tog Naturvårdsverket fram en särskild vägledning för länsstyrelserna för hantering av granbarkborreangrepp i och kring naturreservat och nationalparker. Enligt vägledningen ska länsstyrelsen skaffa sig god kunskap om i vilka skyddade områden det kan vara tillåtet att avverka gran. Om skadorna riskerar att bli betydande kan länsstyrelsen överväga att genomföra åtgärder som att avverka eller barka granar. Vindfällda granar kan även behöva rotkapas och barkas.
Varför tar jag upp dessa exempel? Jo, för att det i debatten kan låta som att ingenting görs. Men det görs ganska mycket.
Regeringen har i regleringsbrevet för Naturvårdsverket 2020 gett myndigheten i uppdrag att ta fram en vägledning för länsstyrelsernas insatser för att minska spridning av granbarkborre från skyddade områden såsom nationalparker och naturreservat. Enligt regeringen bör vägledningen bland annat omfatta förebyggande arbete och kapacitetsuppbyggnad för att stoppa spridning av granbarkborre. Uppdraget ska redovisas för Näringsdepartementet i höst.
Fru talman! Det är viktigt att vidta åtgärder. Mycket görs, och det är viktigt att följa utvecklingen.
Jag skulle vilja avsluta med att nämna något om den tätortsnära skogen som finns i storstadsregionerna, apropå att skogen också är ett offentligt rum. För många är det dit man söker sig för att kunna idka det friluftsliv som saknas i de täta regionerna med tätbebyggda städer där parker inte alltid räcker till.
Det är viktigt att lyfta fram hur viktig skogen är för oss alla. Det finns en polarisering i skogsdebatten. Jag vill än en gång betona att det för Liberalerna är viktigt att både kunna skydda och kunna bruka skogen.
Jag vill avsluta med den retoriska fråga som ställdes i morse: Vart tog skogen vägen? Från Liberalernas sida hoppas vi att skogen alltid har en lång och hållbar framtid i Sverige.
(Applåder)