Herr talman! Gun Hellsvik har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser att vidta för att Ungdoms-
brottskommitténs eniga förslag snarast föreläggs riks-
dagen för ställningstagande.
Som Gun Hellsvik väl känner till har, sedan Ung-
domsbrottskommittén lämnade sitt betänkande, arbe-
tet fortgått inom departementet för att bredda under-
laget för den fortsatta beredningen av frågan om på-
följdssystemet för unga lagöverträdare.
Den förra regeringen angav i propositionen om
handläggning av ungdomsmål (prop. 1994/95:12)
vissa riktlinjer för det fortsatta reformarbetet av på-
följdssystemet för unga lagöverträdare. Något full-
ständigt förslag lades således inte fram, trots att ären-
det redan då beretts under relativt lång tid i departe-
mentet. Det kan konstateras att de angivna riktlinjerna
i väsentliga avseenden skilde sig från de förslag Ung-
domsbrottskommittén lämnat. Som Gun Hellsvik
konstaterat avslogs denna del av förslaget av riksda-
gen och förutsättningarna för det fortsatta berednings-
arbetet kom att förändras. Utgångspunkten för det
fortsatta beredningsarbetet har därefter varit att tillva-
rata grundtankarna i Ungdomskommitténs förslag,
dock med bibehållande av principen om att huvudan-
svaret för unga lagöverträdare skall ligga inom soci-
altjänsten. Ungdomar bör så långt det är möjligt hållas
utanför kriminalvården i allmänhet och fängelserna i
synnerhet.
Resultatet av detta arbete kommer inom kort att
redovisas i en departementspromemoria. Denna
kommer självfallet att bli föremål för remissbehand-
ling. Jag kan i korthet säga följande om de förslag
som presenteras i promemorian.
I promemorian kommer att lämnas förslag om att
påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten
skall stramas upp. I promemorian kommer också att
föreslås en ny frihetsberövande påföljd i syfte att på
ett avgörande sätt minska användningen av fängelse-
straffet för de yngsta lagöverträdarna.
För att påföljden överlämnande till vård inom so-
cialtjänsten skall kunna utgöra ett trovärdigt alternativ
till övriga påföljder bör de straffrättsligt motiverade
kraven på förutsebarhet, proportionalitet och konsek-
vens få ett större utrymme än för närvarande.
För att uppnå ett större mått av förutsebarhet fö-
reslås i promemorian att de yttranden som social-
nämnden lämnar i ungdomsmål ges ett utförligare
innehåll och att det i yttrandet skall ingå en vårdplan.
Härigenom får domstolarna ett bättre underlag i frå-
gan om vilka åtgärder som socialtjänsten avser att
vidta om den unge överlämnas till vård inom social-
tjänsten.
I syfte att bättre tillgodose proportionalitetsprinci-
pen föreslås att domstolen på ett mer uttalat sätt än för
närvarande skall pröva om socialnämndens planerade
insatser är tillräckligt ingripande med hänsyn till den
unges brottslighet. Detta innebär att domstolen bör
bestämma påföljden till vård inom socialtjänsten
endast om den finner att de planerade åtgärderna är så
ingripande för den unge att de står i rimlig proportion
till brottet.
Ett större mått av proportionalitet skall enligt för-
slaget kunna åstadkommas genom en utökad använd-
ning av s.k. tilläggsstraff. Huvudregeln skall vara att
ett överlämmande till vård inom socialtjänsten förenas
med dagsböter. Dessutom föreslås ett nytt tilläggs-
straff, ungdomstjänst, som skall dömas ut i form av en
särskild föreskrift vid överlämnande till vård inom
socialtjänsten. Föreskriften innebär att den unge skall
utföra oavlönat arbete eller delta i en särskilt anord-
nad verksamhet under ett av domstolen bestämt antal
timmar, lägst 20 och högst 100 timmar.
För att tillgodose kravet på konsekvens föreslås en
effektivare ordning för att kunna bestämma ny påföljd
i sådana fall där den planerade vård som socialnämn-
den angett i sitt yttrande inte kommer till stånd. Om
det framgår av socialnämndens yttrande att vården av
den unge skall ske på frivillig grund, skall domstolen
vid överlämnandet meddela en särskild föreskrift om
att den unge skall underkasta sig den planerade vår-
den. Om föreskriften inte följs riskerar han att över-
lämnandepåföljden undanröjs och ersätts av någon
annan påföljd.
Som jag tidigare nämnt kommer det i promemori-
an också att föreslås en ny form av frihetsberövande,
överlämnande till vård vid särskilt ungdomshem, som
påföljd för brott som begåtts av den som var under 18
år vid brottstillfället. Denna påföljd kan bara komma i
fråga om det finns synnerliga skäl. Den nya påföljden
skall vara tidsbestämd och skall verkställas vid ett
sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga (LVU). Ansvaret för verkställigheten skall an-
förtros åt Statens institutionsstyrelse. Tiden skall
bestämmas av domstolen i brottmålet, lägst två måna-
der och högst fyra år.
Jag vill i detta sammanhang också påminna om de
åtgärder som vidtas inom andra områden för att mot-
verka sociala problem med ungdomar. Jag tänker bl.a.
på det brottsförebyggande arbete som pågår runt om i
landet och inom olika organisationer. Den av rege-
ringen tillsatta kommittén för brottsförebyggande
arbete har ju som uppgift att inspirera, stödja och
följa det brottsförebyggande arbetet, främst på lokal
nivå. Jag tänker även på arbetet med översynen av
socialtjänstlagen, i vilken aktualiseras flera förslag
som är ägnade att främja ett förstärkt stöd åt barn och
ungdomar.
De förslag om förändringar i påföljdssystemet för
unga lagöverträdare som skall lämnas inom kort syftar
således till att förbättra det system vi har i dag genom
att samhället får ökade möjligheter att reagera med
tydlighet och konsekvens.
En proposition med anledning av de nu redovisade
förslagen bör kunna lämnas till riksdagen senast i
början av nästa år, och jag räknar med att de nya
bestämmelserna kommer att kunna träda i kraft under
1998.