Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern
även för detta svar. Det skall bli intressant att se vilka
förändringar som justitieministern i sitt nästa inlägg
kommer att göra av det som nu sagts, nämligen med
tanke på den förra debatt som vi hade, där justitiemi-
nistern först talade om att vi moderater inte hade
några extra pengar till polisen och sedan tillstod att vi
hade sådana pengar. Jag skall inte fortsätta den debat-
ten. Det sagda är kanske tillräckligt för att man skall
veta vem som från början hade rätt.
Men det är intressant att notera att justitieminis-
tern på mina frågor konstaterar att den borgerliga
regeringens förslag till riktlinjer i väsentliga avseen-
den skilde sig från Ungdomsbrottskommitténs förslag.
Justitieministern säger också att vi bara lade fram
riktlinjer, inget färdigt förslag, trots relativt lång be-
redningstid. Jag skall inte polemisera om huruvida
tiden var lång eller kort, bara konstatera att den ut-
redning som låg till grund för vårt förslag blev klar
1993 och att vårt förslag kom 1994.
Justitieministern meddelar nu att regeringen kom-
mer med ett förslag som bygger på betänkandet från
1993 och att propositionen kommer att läggas fram
våren 1998. Det är glädjande att höra att justitieminis-
tern tycker att ett och ett halvt år är lång tid för en
borgerlig regering att arbeta fram nya riktlinjer medan
tre år är en rimlig tid för en socialdemokratisk rege-
ring att putsa av en gammal idé. Det kan ju inte tolkas
på något annat sätt än att vi borgerliga helt enkelt
förväntas vara kreativa och handlingskraftiga.
Den skiss som vi någon gång förhoppningsvis
kommer att få se i verkligheten är inte särskilt tydlig.
Justitieministern talar om att kraven i förslaget skall
bygga på förutsebarhet, professionalitet och konsek-
vens. Till att börja med är det en viktig förutsebarhet
att man innan ett brott begås vet vad som skall hända.
Någon möjlighet att förutse effekterna av sitt hand-
lande kan jag inte utläsa av den här skissen, men där
finns en del annat som gör mig väldigt konfunderad.
Om jag har uppfattat skissen rätt innebär den att
om socialtjänstens vårdplan inte innehåller § 12-
hemsplacering men domstolen anser att synnerliga
skäl föreligger, skall domstolen döma till ungdoms-
hem, vilket i praktiken kommer att innebära § 12-
hemsplacering. Hur blir det i omvänt fall, dvs. om
socialtjänstens plan innehåller § 12-hemsplacering
men domstolen inte anser att synnerliga skäl förelig-
ger? Skall domstolen då tvingas acceptera ett frihets-
berövande i ett § 12-hem som den inte på eget initia-
tiv skulle kunna döma till?
En annan fundering som inte får sitt svar i justi-
tieministerns interpellationssvar är: Vem skall ha
kostnadsansvaret? Vi vet att ett av dagens problem är
att kommunerna inte anser sig ha råd med § 12-
hemsplacering. Kostnadsansvaret måste klaras ut. Jag
vill alltså veta om förslaget kommer att innebära att
kommunerna åläggs betala för av domstolen beslutad
§ 12-hemsplacering.
Slutligen skulle det vara intressant att höra justi-
tieministerns förklaring till varför det borgerliga för-
slaget om ungdomshem med samma uppbyggnad som
§ 12-hem men i kriminalvårdens regi är oacceptabla
medan § 12-hem i Institutionsstyrelsens regi är accep-
tabla.