Herr talman! Det är rätt intressant att lyssna på en debatt om subsidiaritet och proportionalitet när det mesta av debatten i stället handlar om det som kommer i steg två, som vi inte ska debattera nu. Nu ska vi ju debattera huruvida EU ska fatta beslut i detta ärende eller inte. Innehållet kommer senare.
Vi som är i majoritet får nog inse att vi tyvärr kommer att förlora den första striden och att ärendet kommer tillbaka.
När man står sist på talarlistan är de flesta argument redan anförda. Skogen nämns inte i EU-fördraget. Europeiska unionen har ingen gemensam skogsbrukspolitik. Alltså är det nationell kompetens. Trots det har unionen ändå fastställt en europeisk skogsstrategi, som vi har försökt att peta i ganska rejält. Men EU har egentligen inte rätten, och det är detta det här ärendet egentligen handlar om.
Herr talman! Varför är detta problematiskt? Jo, som vi har hört tidigare noterar vi gång på gång att EU-maskineriet inte har kompetensen. Det kommer ganska ofta förslag från kommissionen som visar att man lever i en helt annan verklighet än vad vi gör här. Jag har flera gånger sagt att vi bör sätta miljökommissionären Sinkevicius och Frans Timmermans i en bil på gränsen mellan Dalsland och Värmland, och så skulle de få köra E45 upp till Karesuando. De får nog en annan syn på skog när de har kört genom skog i flera timmar och förstår då kanske att EU:s olika länder har olika förutsättningar.
Enligt EU:s definition av skog har EU 158 miljoner hektar skog. Sex länder, däribland Sverige och Finland, har två tredjedelar av unionens skogar och står i en särställning. Av dessa sex är det tre länder vars areal till över 60 procent täcks av skog. Jag har en annan siffra än Peter Helander, men enligt EU:s definition är som jämförelse 8,9 procent av Nederländerna täckt av skog. Det visar verkligen på att vi har helt olika förutsättningar, och därmed blir det ännu tydligare att vi inte kan ha en gemensam politik på området.
Som vi tidigare hört är avskogningen inget problem i Sverige. Som jag sagt tidigare i talarstolen är vårt största problem att den svenska landsbygden håller på att växa igen. Vi håller på att växa inne eftersom landsbygden inte brukas på det sätt som skulle behövas, med exempelvis naturbetesmarker. Detta är ett betydligt större problem.
I förrförra veckan såg vi om igen okunskapen i EU i skogsärenden. Då kom ett beslut om att man inte ska få använda sig av förnybara råvaror från skogen. Det visar åter att förståelsen inte finns. Bioenergi är ju Europas största förnybara energislag och oerhört viktig i omställningen. Men nu ska den inte få användas. Vi lever i helt olika världar.
Apropå olika förutsättningar sa en riksdagskollega från ett annat parti så här: Nere på kontinenten har varje skog ett namn. Hos oss är det platserna mellan skogarna som har namn i stället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens för-slag till förordning om restaurering av natur
Hur många skogar har vi i Sverige? En stor. I andra länder räknar man i stället upp hur många skogar de har. Återigen: Vi har olika förutsättningar.
En av Kristdemokraternas viktigaste principer för sin politik är subsidiaritetsprincipen. Beslut ska tas på lägsta ändamålsenliga nivå. Beslut som kan tas hemma vid köksbordet ska tas hemma vid köksbordet. Kommunen ska inte bry sig. Beslut som kan tas på kommunnivå ska tas där. Region eller riksdag ska inte bry sig. Subsidiaritetsprincipen är oerhört viktig, och det är faktiskt den denna fråga handlar om.
Om förslaget skulle gå igenom ograverat kommer det att få rejäla konsekvenser för Sverige. Det bedöms att 2,4 miljoner hektar kommer att tas ut ur produktion och utöver det all åkermark.
Som flera andra nämnt måste vi därför i alla fall börja städa framför egen dörr så att vi kan hantera dessa frågor när de kommer. Som Peter Helander var inne på handlar det bland annat om hur vi rapporterar in skog. När vi rapporterar in på ett sätt och de andra EU-länderna på ett annat sätt blir det verkligen att jämföra äpplen och päron.
Att vi dessutom går tillbaka till förindustriell tid medan andra länder jämför med tiden för EU-inträdet visar återigen att vi spelar på olika spelplaner, och det går inte i en sådan här fråga.
Om vi inte förändrar vår rapportering kommer det att påverka Sverige extremt mycket.
Dessutom bedöms intrångsersättningen bli någonstans mellan 200 och 300 miljarder till år 2050. Då har man inte räknat med sidoeffekter såsom förädlingsvärde och förlorade arbetstillfällen.
Under EU-valrörelsen 2019 hade Kristdemokraterna en slogan som fick mycket stryk. Men den är så rätt: Make EU lagom again. Och detta visar verkligen att vi behöver göra EU mer lagom igen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.
(Applåder)