Fru talman! Jag begärde inte replik primärt för att förlänga debatten utan för att få tillfälle att göra en ändring i min tidigare utsaga. Jag yrkar inte bifall till motion K6 utan K7, så får vi det taget till protokollet.
Men jag kan förstås inte låta bli att säga något välvilligt om den här utredningen och det arbete som Elisabeth Svantesson har lett. Det har kommit en del bra saker i utredningen, till exempel att regeringen ska inkomma med svar till riksdagen inom en kortare tid än vad som är fallet i dag. Det tycker jag är alldeles utmärkt.
Med det sagt kvarstår ändå en rad frågetecken. Låt mig därför ställa några frågor till Elisabeth Svantesson.
Elisabeth Svantesson påstår att utredningen har studerat hur det ser ut i andra länder. Vilka slutsatser drar ni i utredningen av att ni rekommenderar att göra tvärtemot vad man gör i alla andra länder? Det är intressant. Har man inte lärt sig någonting, eller tycker man att Sverige och vad Sverige gör alltid är bäst och att man i andra länder inte har någonting att bidra med?
Den andra frågan jag har rör det här med effektivitetsrevision och insnävningen. Varför tänkte utredningen över huvud taget i termer av att man ska precisera ett mandat? Är det inte så att det allra bästa är att ha ett fritt mandat och överlåta detta mandat och hur man ska fylla upp det till Riksrevisionen? Med nödvändighet kommer det här att innebära att granskningsrapportens utseende kommer att variera över tiden, bitvis beroende på vilka som är riksrevisorer. Bara idén att säga att så här ska ni göra skickar ju väldigt konstiga signaler.
Varför var man så angelägen vid den tidpunkten att så hårt betona de ekonomiska faktorerna, samtidigt som ni i utredningen måste ha varit fullständigt medvetna om att ekonomin bara är
en
sak och aldrig kan ses isolerat från andra ting?