Herr talman! De immaterialrättsliga frågorna är väldigt viktiga för tillväxt och välfärd, inte minst när globaliseringen framskrider allt snabbare. De är väldigt viktiga för en liten, kunskapsintensiv nation som Sverige som ska tjäna pengar genom att vara bättre än många andra på vissa saker.
Jag ska inte fördjupa mig så mycket. Även om upprepning är inlärningens moder ska jag inte uppehålla mig så mycket längre vid detta, för min kollega Staffan Anger kommer att tala mycket mer om denna aspekt och affärsfrågorna.
Det är också viktigt att komma ihåg att immaterialrätt är mycket mer än upphovsrätt. Det är varumärken, patent och många andra frågor som handlar om immateriella rättigheter. Det gäller rättigheten till något som man har skapat men som inte alltid går att ta på - det är det som är det immateriella.
När det gäller gemenskapspatentet, alltså att vi inom EU ska kunna ta ett patent som ska gälla i hela EU, att man ska få ned kostnaderna och att det ska bli effektivare, är det någonting som vi i Sverige är väldigt angelägna om över alla partigränser, och har varit under mycket lång tid. Det beror bland annat på att vi som ett litet land med ett litet språk har så mycket att tjäna på detta jämfört med en del andra.
Nu var det faktiskt så att vi under det svenska ordförandeskapet lyckades få ett stort genombrott i denna fråga i december. Vi är ännu inte framme, för språkfrågan inte är löst, men det var ett väldigt stort genombrott. Jag tycker att vi ska tacka alla regeringar och alla som har jobbat med frågan under mycket lång tid.
Nästa punkt som har varit uppe till diskussion som jag tänkte ta upp handlar om Ipred, det civilrättsliga sanktionsdirektivet. Även där är det viktigt att påpeka att det inte alls bara gäller illegal fildelning av filmer och skivor, den typ av saker som mest förekommer i debatten. Det handlar om piratkopierade Gucciväskor, piratkopierade läkemedel och piratkopierade andra saker som kan komma med lastbil och annat. Det handlar inte om några nya vare sig straffsanktioner eller civilrättsliga straffmedel, utan det handlar om hur man ska kunna få fram information för att kunna gå vidare.
Alla de lagtillägg som vi gjorde förra året har inte gällt så länge, men ändock sedan den 1 april. Om man jämför med hur debatten gick för ett år sedan kan man bara konstatera att än har inte helvetet brutit löst. Men det är mycket viktigt att vi följer dessa frågor noga och ser vilka olika typer av domar som kommer fram, om det inte fungerar, om det blir den typ av rättsövergrepp som man skulle kunna befara kan hända. Vi följer frågan noga genom en utredningskommitté som sitter.
Den frågeställning som Eva-Lena Jansson bland annat lyfte fram gäller en integritetsombudsman, och vi på den borgerliga sidan tycker att det är en väldigt viktig och intressant fråga. Men den är bredare än att vi bara ska bevaka vad som händer just i den specifika frågeställningen, så vi tycker att det bör hanteras på annat sätt. Det vore dock bra om det kom fram.
Sedan gäller det frågan om det som heter leverantörsneutralitet, som är ett obegripligt begrepp men som handlar om att den som levererar en tjänst i form av till exempel en Internetuppkoppling inte ska kunna göras ansvarig för vad kunderna gör med den, vilken information man skickar och så vidare. Lage Rahm lyfte fram det mycket noggrant och jämförde med en telefonkatalog. Vi tycker för vår del att det är väldigt noga genomgånget, bland annat inför den lagstiftningsändring som gjordes 2005, och att det inte är så att man kan bli ansvarig om man inte aktivt med råd eller dåd eller på annat sätt har varit medverkande. Det behövs därför inte någon utredning av gällande rätt. Om det däremot skulle visa sig att det kommer fram förslag som handlar om att skärpa upp detta och ge ett mer långtgående ansvar än vad man kan ge i dag måste det givetvis stoppas och hindras på alla upptänkliga sätt.
Den sista frågan som jag tänkte ta upp är ACTA, som handlar om att inte bara inom ramen för EU utan bredare få en internationell överenskommelse om att länder ska följa de immaterialrättsliga regler som gäller. Det är väldigt viktigt för Sverige, för svenska företag och för konsumenterna. Det handlar om att företag och företagare som har fått fram en vara eller en tjänst som man har rättigheten till ska kunna tjäna pengar på den och kunna plocka hem sina utvecklingskostnader. Det handlar också om att konsumenterna ska veta vad de köper, att ett läkemedel, en reservdel och så vidare är det som den utger sig för att vara och inte någonting helt annat som man har stämplat ett varumärke på.
Några av oss deltog i en EU-konferens i december som handlade om den här typen av frågor, och den var väldigt belysande. Debatten i Sverige handlar alldeles för mycket om att immaterialrätt gäller piratkopiering av filmer och skivor. Det är klart att även sådana kan ha sämre kvalitet. Om man till exempel köper en dvd på Hötorget kanske den inte är äkta och har sämre kvalitet, men det gör inte så mycket. Men om man köper ett läkemedel som är någonting helt annat, antingen farligt eller overksamt, kan det få allvarliga konsekvenser. Ett exempel som lyftes fram var hur oerhört stor andel av de flygolyckor som har inträffat på senare år som kan hänföras till att piratkopierade reservdelar inte motsvarar kvalitetskraven.
Det här är alltså i synnerhet också ett intresse för konsumenter inte bara i Sverige utan generellt.
Det är en stor tragik i detta, precis som Lage Rahm påpekade, att förhandlingarna förs under så stor sekretess. Även om det i dag inte är fullt så illa ställt som det var från början har vi definitivt inte nått så långt som vi behöver nå innan det här är klart. Näringsutskottet har som ombud för riksdagen, och riksdagen i sin tur som ombud för folket, kunnat ta del även av den sekretessbelagda informationen och har sedan kunnat ge regeringen förhandlingsmandatet att gå in i dessa överläggningar med de andra EU-länderna om ett gemensamt EU-mandat. Det är inte att gå utöver vad som är gällande svensk rätt i dag, utan ambitionen med det hela ska vara att försöka få upp efterföljandet av den typen av regelverk i andra länder som i dag inte bryr sig särskilt mycket om det. Det är det ena. Det andra är att Sverige ska fortsätta att driva på stenhårt för ökad öppenhet så långt det bara går och i så många former som det är möjligt.
ACTA-förhandlingarna skiljer sig, precis som Lage Rahm påpekade, från de flesta andra handelsförhandlingar genom att de på ett mer direkt sätt också kan involvera frågor som berör privatpersoner i deras privata vardag, även om de andra frågorna om piratkopiering av till exempel läkemedel och reservdelar naturligtvis också kan beröra människor i deras direkta vardag.
Genom att vi står enade bakom den här typen av krav över alla partigränser ger det den svenska regeringen en starkare ställning när den går till sina kamrater i EU för att övertyga dem om att vi måste gå vidare.
Herr talman! Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag.