Herr talman! Tack för svaret. Jag inser naturligtvis
att avregleringen av flyget möjliggör effekter av det
slag vi nu bevittnar. Från gotländsk sida varnade vi
också för den här utvecklingen. Det kanske inte
passar riktigt all verksamhet att bli
konkurrensutsatt.
SAS nya priskoncept, som trädde i kraft i går,
innehåller för Visbylinjens del en höjning med 500
kr för en normalprisbiljett, eller närmare 30 %
höjning. Visbylinjen har gått med kraftigt
underskott. Det skall bolaget nu kompensera sig
för. Risken för att man kompenserar sig bort från
den här linjen är ganska stor. Det är kanske det
man vill.
Som bekant har vi ett enda alternativ till flyget,
nämligen färjetrafiken. Därför har vi en större
andel privatresenärer, ungefär 66 %. Resten är
affärsresenärer. På andra linjer är det tvärtom, man
har en högre andel affärsfolk. Då är det naturligt
att man använder andra kommunikationsmedel.
Då gör man privatresor med bil, buss eller tåg.
Att den här åtgärden får kraftigt negativa effekter
för näringslivet på Gotland är alldeles uppenbart.
Det har redovisats i pressen den gångna veckan.
Många talar om att smärtgränsen är nådd. För vårt
största företag, Ericsson, betyder detta en halv
miljon i ökade kostnader. Många menar att detta är
ett dråpslag för det gotländska näringslivet.
I hela den stora infrastruktursatsning som
regeringen har arbetat fram vad gäller
järnvägstrafiken i hela landet så fick naturligtvis
inte Gotland en enda krona. Jag vet att vi har
transportstöd till färjetrafiken med 175 miljoner i
årets budget, men vi har ingenting till flygtrafiken,
som egentligen är vårt X 2 000. Det är därför som
jag ställt frågan om statsrådet delar trafikutskottets
uppfattning om målsättningarna.
Min fråga är: Kan den nu sittande
Färjetrafikkommittén i sina direktiv också få ta in
flygtrafiken för att nå en mer långsiktig lösning?