Fru talman! Eftersom riksdagen genom sitt beslut den 25 november 2020 i det första steget i budgetprocessen gav budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller statens budget för utgiftsområde 16. I stället har vi lagt fram ett särskilt yttrande. Vi har därmed ingen reservation.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning
Fru talman! Min tidigare partiledare Lars Werner skrev följande 1991, och jag delar hans uppfattning: "De orättvisor som finns i skolan kan inte åtgärdas enbart genom en radikal skolpolitik, det krävs i första hand en rättvis fördelning och jämlika levnadsförhållanden i samhället. Men vänsterpartiet menar att skolan trots det kan fungera betydligt rättvisare än idag och ge alla elever en likvärdig utbildning och likvärdiga förutsättningar inför vuxenlivet."
Det är intressant att det citatet gäller lika mycket i dag som det gällde under 90-talet - eller kanske till och med mer. Därför är det också bekymmersamt att en nedskärningspolitik pågår i majoriteten av landets kommuner avseende skolan och att regeringen inte kompenserar i tillräckligt hög grad för att täppa till de hål som finns just nu och som är akuta.
Fru talman! I ett öppet brev som publicerades av Expressen den 17 november skrev läraren Filippa Mannerheim följande: "Riksdagspolitiker! Jag är svensk medborgare. Jag är lärare. Jag är förälder. Och jag är djupt oroad över svensk skolas framtid. Den svenska skolan har utsatts för ett världsunikt experiment. I den övriga världen är det en orimlighet att aktiebolag kan göra oreglerad vinst på skattemedel. Trots det, skänker vi i Sverige år efter år bort hundratals miljoner kronor till aktieägare i bolagskoncerner - pengar som var avsedda för våra barns utbildning."
Regeringspartiernas respektive svar innehöll en hel del självkritik, vilket jag uppskattar, och till synes en vilja att vara med oss och driva frågorna hårdare. Liberalernas partiledare skrev ett svar som kortfattat visade att Liberalerna varken är ett lärarparti eller ett skolparti. Hon uppmanade dessutom en av landets hjältar, det vill säga lärare, vars dagliga arbete säkerställer vår demokratis överlevnad, det vill säga det läraryrket gör, att engagera sig i demokratin. Det är vad Nyamko Sabuni sa i en artikel.
Sverigedemokraterna menade i sitt svar att Filippa Mannerheim och alla de tusentals lärare som har engagerat sig i frågan att stoppa marknadsskolan försöker att blåsa liv i den enda skolfråga som intresserar och engagerar den idéfattiga vänstern. Deras talesperson uttryckte också att han absolut inte vill ha ett socialistiskt skolsystem.
Då ställer man sig såklart frågan: Har samtliga länder i världen förutom Sverige socialistiska skolsystem? Varför man ställer sig denna fråga är ju för att Sverige är just det enda landet i världen där man gjort det lagligt för aktiebolag att starta skolor och plocka ut miljonvinster från skattemedel utan att ha några som helst begränsningar.
Frågan är aktuell på många sätt, dels ur ett principiellt och demokratiskt perspektiv, dels ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi håller därför med Filippa och alla andra lärare som tar ställning emot marknadsskolan. Vi kan konstatera att 16 800 personer på kort tid har skrivit under uppropet mot marknadsskolan, vilket är glädjande.
Fru talman! När jag kom till Sverige och Falun år 2000 så gick jag i trean. Min första skola hette Främbyskolan där jag gick ända fram till sexan. Det var en fantastisk skola med fantastisk personal.
På den tiden hade marknadsskolan och marknadstänket inte hunnit få det fäste som de fått i dag. Jag sågs inte som kund på en marknad. Rektorn, lärarna och resten av personalen var inte tvungna att slåss om skolpeng med vinstdrivande privatskolor, för de fanns knappt. Överläkarens och brevbärarens barn gick i samma skola. Flyktingens barn och den infödde svenskens barn satt vid samma skolbänk.
Allt var inte perfekt. Jämlikheten och likvärdigheten var redan då på väg att sjunka i svensk skola. Men faktum var att svensk skola fortfarande var bland de mer jämlika och likvärdiga i världen. Det är något vi inte längre är i närheten av.
I dag möts inte barn med olika socioekonomiska bakgrunder på samma sätt i skolan. De ses som kunder på en marknad, och till och med kommunala skolor måste tävla med marknadslogik för att få tillräckligt många elever och därmed finansiering. Detta är inte ett hållbart system.
Att vi kämpar för att avskaffa vinstintressen, vinstuttag och marknadsskolan handlar inte om att vrida tillbaka klockan. Det handlar om att säkerställa alla barns rätt till kunskap och bildning. Det handlar om samhällets framtid. Det handlar om demokrati.
För att skapa en likvärdig förskola och skola behöver utbildningsväsendet befrias från affärsverksamhet och särskiljande skolval. Vänsterpartiet vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd förskola och skola där det är behoven som styr resursfördelningen. Ett utbildningssystem som är jämlikt ger också varje barn och elev goda möjligheter att utvecklas och få sina behov tillgodosedda.
Låt oss inte svika barnen. De förtjänar bättre.
Fru talman! Under denna pandemi har förskollärare och lärare kämpat vecka ut och vecka in för att se till att vårt samhälle ska fungera trots pandemin. Genom att ta hand om barn till individer som arbetar med olika samhällsviktiga yrkan har de sett till att vår välfärd kan hålla igång och vara väl fungerande.
Men det finns mycket som oroar mig. Sjuktalen ökade redan innan pandemin, och de fortsätter att öka ytterligare. Speciellt i de lägre åldrarna kan vi se hur förskollärare slits ut på grund av för stora barngrupper redan sedan innan pandemin. I dag har de också en överbelastning på grund av att väldigt många i personalen är sjuka, och därför blir det en högre belastning på dem som är kvar.
Vänsterpartiet har i sitt budgetförslag anslagit en större budget till utbildningsväsendet än något annat parti. Bland annat har vi satsat 2 miljarder i en riktad satsning på förskolan och en halv miljard till fritidshemmen. Vi har bland annat gjort en satsning på 1 miljard i personalsatsningar på lågstadiet och 300 miljoner för fri kurslitteratur i vuxenutbildningen. Men mycket mer måste till.
Det behövs ett systemskifte i svensk skola. Det behövs en förändring som är en systemförändring och inte att vi år ut och år in i Sveriges riksdag lappar och lagar för att hantera de problem som finns. Problemen är större än så.