Fru talman! Skolans uppgift är att förmedla kunskap, att stimulera elevernas intellektuella utveckling och att förbereda barn och ungdomar för vuxenlivet.
Skolan har också ett bildningsuppdrag. Bildning handlar mycket om kunskap för personens egen inre utveckling och mognad och leder till att man får en ökad förståelse för sig själv och omvärlden. Det handlar inte bara om att plugga rådata till exempel inför ett prov eller för att komma in på en utbildning.
Svensk skola är dessvärre inte i toppform, även om utbildningsministern talar om styrkebesked för svensk skola. När svenska elever 1995 började delta i Timssundersökningarna av elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap låg deras prestationer långt över OECD-snittet. Under en följd av år dalade dock resultaten, vilket ledde till att alliansregeringen från dag ett, när den tillträdde 2006, inledde ett omfattande reformarbete som 2010 resulterade i en ny läroplan för grundskolan.
I 2015 års mätning, när den nya läroplanen hade varit i bruk under fem år - man kanske kan säga fyra år, eftersom det tar lite tid att implementera allt - kunde man redan se att resultaten direkt hade vikt av uppåt. Det är en trend som dessvärre hade planat i den undersökning som vi fick redovisad för oss förra veckan. I naturvetenskap presterade eleverna i den senaste undersökningen över OECD-snittet, men i matematik ligger de fortfarande under. I båda ämnena har man långt kvar till de resultat som svenska elever, deras jämnåriga, uppnådde 1995.
Till detta kan läggas att var fjärde elev lämnar grundskolan med underkänt betyg i något eller några ämnen. 16 procent av eleverna saknar godkända betyg i så många ämnen att de saknar behörighet till gymnasiet. Inte nog med det. Skolan har problem med bristande likvärdighet. I vissa skolor klarar de flesta eleverna godkända betyg, i andra bara en fjärdedel. Detta kan inte beskrivas med något annat ord än misslyckande.
Vad vill då Kristdemokraterna göra för att alla elever ska få förutsättningar att klara godkända resultat? Att ha gått ut skolan med godkända betyg är nyckeln till vidare studier och yrkesliv. Det är också det i särklass starkaste skyddet mot utanförskap. Därför behöver vi lägga all kraft på att vända dagens situation.
Många studier har konstaterat att undervisning ledd av skickliga lärare är det bästa sättet för elever att nå målen för undervisningen. Mycket tyder på att senare decenniers resultatförsämringar i den svenska skolan kan förklaras av att den lärarledda undervisningen har minskat. Svenska elever får mindre lärarledd undervisning än elever i andra OECD-länder. Svenska elever är garanterade 6 890 timmars undervisning under grundskolan. Det är nästan 10 procent mindre än OECD-genomsnittet på 7 538 timmar. Till det kommer fenomenet med lärarlösa lektioner, som ytterligare urholkar undervisningstiden.
Vi behöver vända denna utveckling. Framför allt är det viktigt att lärarna får tid för undervisning. Kristdemokraterna föreslår därför särskilda medel - 260 miljoner kronor - för mer lärarledd undervisning. Eftersom det i dag råder brist på behöriga lärare kan medlen inledningsvis användas till att anordna fler platser för akademiker med ämnesbehörighet som behöver komplettera den pedagogiska delen. Medlen kan likaså användas till att delfinansiera obehöriga lärarvikarier så att de kan göra en komplettering för att bli behöriga
Fru talman! Alla barn och unga är olika. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att elever i behov av särskilt stöd ska kunna få undervisning som är anpassad efter deras behov, vad gäller både gruppstorlek och lärarens kompetens, i stället för att till varje pris integreras i den ordinarie skolan. Med större tillgång till specialpedagoger och speciallärare skulle det vara möjligt att organisera skolan på ett mer flexibelt sätt.
Man skulle kunna göra som i Finland, som utskottet har besökt. Det vore naturligt att en stor andel av eleverna av och till, vissa lektioner i veckan, ingick i en specialgrupp för undervisningen. Det kan gälla både dem som behöver särskilt stöd för att få tillräckliga utmaningar och dem som behöver mer stöd för att över huvud taget klara utbildningens mål och krav.
Dessvärre har det länge varit brist på speciallärare och specialpedagoger. På grund av kommande pensionsavgångar och en stor andel obehöriga bland dem som arbetar med specialpedagogiskt stöd kommer den nuvarande bristen att öka. Kristdemokraterna anslår därför 230 miljoner kronor för kompetensutveckling för dessa personalkategorier.
En annan orsak till att många inte uppnår skolans kunskapskrav är att eleven har bristfällig kunskap i svenska språket. För att ytterligare förstärka vikten av det svenska språket föreslås fortbildning för svensklärare inom svenska som andraspråk med en satsning på 150 miljoner kronor.
Fru talman! En stor del av ett barns utveckling grundläggs under barnets tidiga år. Kristdemokraterna menar att föräldrar bör kunna välja den omsorg som är bäst för deras barn. Det måste finnas en väl utbyggd barnomsorg med olika alternativ. Barnomsorgen ska hålla hög kvalitet, och storleken på barngrupperna måste minska.
Det finns mycket forskning om anknytningen för små barn. De yngsta barnen behöver små grupper - Skolverket har som riktvärde angett sex till tolv barn - med några få fasta vuxna att knyta an till. I större barngrupper med många skiftande vuxna finns stor risk att barnet utvecklar otrygghet.
Häromveckan hade jag förmånen att lyssna till barnpsykologen Anders Broberg, professor emeritus vid Göteborgs universitet. Han ingick i forskargruppen för den stora longitudinella forskning som ligger bakom en stor del av den kunskap som finns om olika typer av svensk barnomsorgs effekter på barn.
Det är positivt att det finns allmänna riktlinjer för barngruppernas storlek och att statsbidrag ges till de huvudmän som minskar dem. Jag tror att få av oss över huvud taget greppar hur mycket dagens överbefolkade förskolegrupper, med utarbetade förskollärare och barnskötare och ett förskoleuppror som vi alla har kontakt med, skiljer sig från hur situationen var på 1970-talet när forskningen inleddes.
Studien omfattar 150 barn: 50 i daghem, som det hette på den tiden, 50 hos dagmamma, det vill säga dagens familjedaghem, och 50 barn var hemma med en förälder eller båda föräldrar som avlöste varandra. Anders Broberg berättade att en förskola som skulle ingå i försöket organiserade om, då de tyckte det var för många barn. Det var tolv barn på fyra vuxna i gruppen. De delade därför upp gruppen i två delar med sex barn i vardera grupp. Så mycket skiljer det i dag. Många grupper går även långt utöver detta.
Kristdemokraterna vill därför lagstifta om ett maximalt antal barn i förskolans barngrupper. Vi vill bryta utvecklingen och lägger till extra pengar i statsbudgeten. Vi vill att kommunerna skjuter till en del. Vi tror också att föräldrarna helt säkert är beredda att bidra lite mer genom en höjning av maxtaxan.
Sveriges barn och unga och alla som jobbar för att ge dem förutsättningar att utvecklas till sin fulla potential förtjänar bättre.
(Applåder)