Herr talman! Kenneth Johansson räknade upp ett antal områden där det pågår arbete. Jag kan ha missat det område jag vill fråga om, men jag ställer ändå frågan.
För att människor ska kunna komma in i samhället vill det till att det är tillgängligt för alla. Det är ett viktigt arbete. En av delarna i detta - som inte direkt gör det tillgängligare men som kanske skulle underlätta arbetet framöver - är att man betraktar brist på tillgänglighet som en diskrimineringsgrund.
Det har genom åren funnits många politiker som har utlovat att man kommer att jobba för att det ska bli så - inte minst från borgerligt håll. Men när man fick chansen nu senast, när diskrimineringslagstiftning var uppe, togs det inte med som en viktig grund.
Min fråga till Kenneth Johansson är alltså: Varför blev det så att man inte valde att gå vidare med att göra brist på tillgänglighet till en diskrimineringsgrund?