Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för
svaret. Jag anser dock att hans svar ger uttryck för en
helt motsatt uppfattning mot min interpellation.
Min uppfattning speglar vad studerande, vuxen-
studerande och CSN:s tjänstemän har för uppfattning.
På CSN - vars synpunkter jag tagit del av dels via
pressen, dels vid direkta samtal - säger man att be-
kymret är att vi har så många olika typer av stöd. Det
är väldigt svårt med alla regler. Jag tror också att
informationen ibland kan förvirra mer än den förkla-
rar. Man tycker vidare att det är splittrat och detalj-
reglerat. Också i sin egen författningssamling har man
bestämmelser som är för otydliga och för besvärliga
att handlägga, och man håller nu på att se över detta.
Särskilt besvärlig är den studiestödstyp som är
bunden till a-kassenivå, vilken alla de som går kun-
skapslyftet nu har. Det gäller det särskilda utbild-
ningsbidraget. Det är nämligen inte självklart vilken
typ av studielån som i förhållande till a-kassenivå ger
det bästa utslaget för den enskilde studeranden. Det
här är krångligt och besvärligt. Man har på CSN lovat
att komma med bättre information. Det lovade man
redan i januari. Men jag har varit och hämtat infor-
mation som gäller just det särskilda utbildningsbidra-
get, och där finns inte en rad om att det är meningen
att man skall betala tillbaka pengar när man uppbär
det här bidraget ett halvår efter det att man haft annan
typ av studiestöd. För väldigt många av dessa stude-
rande hade det varit bättre att ta t.ex. svuxa. Då hade
man kunnat fortsätta sina studier.
I kunskapslyftet är det i dag ungefär 10 000 per-
soner som har fått besked om att de måste göra åter-
betalningar på studielån. Där finns många ensamstå-
ende som har försörjningsplikt och som nu har tving-
ats att avbryta sina studier. Det handlar om dem som
har gått in i kunskapslyftet men inte börjat studera nu.
Man har redan tidigare tagit det här steget för att
försöka förbättra sin situation, försöka kvalificera sig
till ett jobb. Sedan ser man kunskapslyftet som en
möjlighet att förbättra den väldigt dåliga ekonomi
man har.
Jag har träffat många kvinnor som kunnat berätta
om hur eländigt de har det och om att det först och
främst är barnen som kommer i kläm och far illa när
man har så här dålig ekonomi. De kan jämföra sig i
skolan med andra barn från familjer med annan eko-
nomi. Det är tragiska interiörer man får ta del av. Och
nu tvingas alltså mamman att sluta med sina studier,
avbryta dem. Men hon har kvar skulderna, har kvar
kostnaden för studielitteraturen och känner sig över
huvud taget allmänt misslyckad. Det ger inte kvalitet
till denna studerande. Det ger inte motivation att fort-
sätta studierna.