Fru talman! Finanskrisen och dess efterverkningar har fortsatt att skapa utmaningar för och kräva extraordinära åtgärder av den ekonomiska politiken också under 2009. Det gällde även Riksbanken. När finanskrisen på allvar drabbade Sverige blev det viktigt för Riksbanken att skaffa nya verktyg för att få de finansiella marknaderna att fungera bättre, öka tillgången på kapital och försöka få ned olika räntor och räntepremier som hindrade penningpolitiken från att få genomslag i ekonomin.
En angelägen åtgärd var att banker och finansinstitut fick möjlighet att låna pengar av Riksbanken med längre löptider än normalt, vilket bidrog till en bättre fungerande kreditmarknad på kort och medellång sikt. Senare under året erbjöds lån på närmare ett år till fast ränta med syfte att ytterligare bidra till lägre räntor på lån till företag och hushåll. Riksbanken förstärkte valutareserven med 100 miljarder kronor, vilket förbättrade beredskapen att värna stabiliteten på de finansiella marknaderna.
Därtill accepterades flera typer av värdepapper som säkerhet för lån, och fler finansiella aktörer blev upptagna i kretsen av penningpolitiska motparter, allt i syfte att öka likviditeten och underlätta finansieringen på de finansiella marknaderna. Reporäntan sänktes under 2009 till den lägsta nivån hittills sedan inflationsmålet infördes - 0,25 procent.
Riksbanken gjorde klart att den nivån skulle bestå under en ganska lång period, vilket ökade trovärdigheten för penningpolitiken, i synnerhet i kombination med de åtgärder som jag nyss nämnde.
Fru talman! Det sammanlagda resultatet av insatserna ledde till att det finansiella systemet började fungera bättre och att Riksbankens möjligheter att påverka inflationen och den reala ekonomin normaliserades. Riksbanken påtalar i årsredovisningen att detta visar hur viktigt det är med en nära och flexibel samverkan mellan de olika verksamheterna.
Finansutskottet instämmer i den analysen och konstaterar att organisationen på ett smidigt och effektivt sätt har anpassat sig till de krav och utmaningar som följde i finanskrisens spår. Riksbankens insatser har tillsammans med regeringens och riksdagens åtgärder bidragit till att mildra krisens effekter, bromsat nedgången i sysselsättningen och begränsat produktionsbortfallet i den svenska ekonomin.
Inget är naturligtvis så bra att det inte kan bli bättre. Riksbankschefen säger själv att nu när botten på lågkonjunkturen tycks ha passerats blir det tid att reflektera och dra lärdomar av krisen. Följaktligen skickade riksbanksfullmäktige och direktionen i mitten av februari en gemensam framställning till riksdagen om utredningsbehov med anledning av finanskrisen. Där tar man upp ett antal frågor, bland annat hur institut med problem bör hanteras, Riksbankens ansvar för att främja stabiliteten i det finansiella systemet, den finansiella infrastrukturen och rollfördelningen mellan myndigheter. Inte minst den senare frågan illustrerades tydligt under finanskrisen. Här finns det uppenbart mycket som kan och bör göras för att förstärka och tydliggöra mandatet och samordningen.
En särskilt angelägen fråga, som jag ser det, är att utreda hur early warning-mekanismerna kan förbättras för att i möjligaste mån undvika en upprepning av det som hände den turbulenta hösten 2008. I detta sammanhang ska dock noteras att Riksbanken i sin egen organisation inlett ett arbete med att samordna den interna kontrollen och styrningen. En central riskenhet har inrättats som säkert kommer att spela en viktig roll framöver.
Fru talman! Finanskrisen och de akuta åtgärderna till trots avstannade Riksbankens moderniserings- och effektiviseringsarbete inte under 2009. Låt mig nämna några saker.
Det sjösattes ett nytt betalningssystem mellan banker och andra finansiella aktörer, RIX-systemet, i februari med lyckat resultat. Under hösten påbörjades en utredning om Riksbankens roll i det centrala betalningssystemet som särskilt tittar på om det är Riksbanken eller någon extern operatör som ska tillhandahålla systemet och hur det i så fall bör ske.
Eftersom RIX har en mycket stor betydelse för det finansiella systemet i Sverige påtalar vi i finansutskottet att det är av största vikt att eventuella förändringar i systemet analyseras och övervägs noga, inte minst vad gäller tydligt definierade ansvarsområden. Det är viktigt inte minst mot bakgrund av erfarenheterna från finanskrisen.
Fru talman! Låt mig till sist lyfta fram Riksbankens arbete för ökad öppenhet och transparens. Öppenhet och transparens är grunden för utvärdering och ansvarsutkrävande. På detta område har Riksbanken under en lång rad av år utmärkt sig på den internationella arenan. År 2009 togs ett viktigt steg mot ökad transparens när direktionen i april beslöt att i omedelbar anslutning till de penningpolitiska mötena publicera röstsiffrorna och eventuella reservationer. Beslutet har redan bidragit till en mer livlig diskussion om penningpolitiken, något som jag varmt välkomnar. Det fortsatt stora förtroendet för Riksbanken bland grupper i det svenska samhället kan med största sannolikhet kopplas samman med bankens kontinuerliga information under finanskrisen, som har bidragit till att minska osäkerheten i samhället.
Precis som Sonia Karlsson påtalade i talarstolen tillstyrker finansutskottet mot bakgrund av granskningen att riksbanksfullmäktige och Riksbankens direktion, beviljas ansvarsfrihet för sin verksamhet och förvaltningen av Riksbanken 2009. Även fastställandet av resultat- och balansräkningen i årsredovisningen tillstyrks. Utskottet har inget att invända mot fullmäktiges förslag till disposition av 2009 års vinst.
Jag yrkar bifall till finansutskottets ställningstagande.