Fru talman! Det är alldeles riktigt att de prognoser
vi just nu kan läsa kan förefalla något dystra. Men det
får inte föranleda oss att tro att vi inte kan nå målet.
Vi är fast beslutna att arbeta för att nå målet, halverad
öppen arbetslöshet år 2000.
Det finns en del ljuspunkter i det här litet dystra,
nämligen att ungdomsarbetslösheten och arbetslöshe-
ten bland de långtidsarbetslösa inte visar samma dyst-
ra siffror.
Sedan är det klart att en arbetsmarknadsminister,
precis som Anne Wibble säger, inte ordnar jobben.
Det kräver självfallet en samordning i regeringen.
Den samordningen sker också, och det kommer att
visa sig när vi presenterar den proposition som vi
tidigare talade om.
Men det räcker inte. Det är därför jag i går sade att
vi måste ha en nationell samling för jobben. Det är
inte bara regeringen eller denna riksdag utan också
arbetsmarknadens parter och andra intressenter i Sve-
rige som måste dra åt samma håll för att vi skall nå
målet.
Det är därför som jag har sagt att vi skjuter på
propositionen om vi inte får ett resultat i morgon.
Arbetsrättsfrågan är viktig både psykologiskt och i
sak. En lösning skulle visa att andra än regeringen är
beredda att ta sitt ansvar.