Herr talman! Ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att säga något ovanligt för en miljöpartist: Vi vill öka konsumtionen. Vi vill öka konsumtionen av klimatsmarta produkter, av reparationer och av begagnat. Vi vill öka konsumtionen av olika servicetjänster och av kultur. Men vi vill förstås också minska konsumtionen. Vi vill minska konsumtionen av fossila produkter, och vi vill minska på slit-och-släng-ekonomin, som egentligen inte är en slit-och-släng-ekonomi utan snarare en köp-och-släng-ekonomi. Man hinner ju knappt slita ut prylarna.
Det är viktigt att vi sammantaget behöver hitta framtida lösningar så att vi når en ekonomi som ryms inom planetens gränser. Vi har en planet, men vi konsumerar i dag som om vi hade fyra planeter. Det tycks vara självklart för alla att när man har röda siffror i ett bokslut agerar man snabbt. Men när de står i planetens bokslut är det inte riktigt någon som agerar på samma sätt. Därför är det oerhört glädjande att höra att det finns många partier i riksdagen som kämpar för en cirkulär ekonomi.
Europeiska miljöbyrån har tagit fram en rapportserie som ska väcka tankar i postcoronasamhället. Det är en rapportserie som är baserad på mycket forskning och fakta. De visar tydligt att ekonomisk tillväxt ger välstånd med utbildning, sjukvård och så vidare - sådant vi behöver. Men det leder också till många olika kriser som klimatutsläpp, minskad biologisk mångfald och ökade föroreningar. Det är oerhört viktigt att våga prata om den klassiska bnp-tillväxtens baksidor och att våga tänka nytt.
DN har tagit upp frågan i en artikelserie. De har bland annat gjort en intervju med Kate Raworth, som sägs vara vår tids nya ekonomiska tänkare. Hon pratar om både ekologiska och sociala frågor kopplat till ekonomin. Jag tycker att hon formulerar Agenda 2030 på ett väldigt bra sätt. Hon säger att man har planetens gränser som ett ekologiskt tak som vi inte får överskrida men som vi tyvärr redan i dag har överskridit. Men det finns också ett socialt golv som vi inte får underskrida därför att vi måste komma bort från fattigdom och så vidare. Mellan de två har vi det säkra handlingsutrymmet för mänskligheten.
Om vi lämnar den övergripande visionen, hur ska vi då göra för att komma dit? Jag vill börja med att säga hur vi inte ska göra. Det är självklart viktigt med konsumentinformation på alla sätt och vis, men vi kan inte bara lägga det på konsumenten. Det kommer aldrig att räcka. Vi ska inte hålla på med pekpinnar och moraliserande. Det är lätt att hamna där, men det leder fel. Vi politiker måste fixa strukturen och helt enkelt göra det här möjligt.
Herr talman! Som vi hörde tidigare i dag har regeringen tillsammans med samarbetspartierna tagit fram en strategi för cirkulär ekonomi. Den visar på de långsiktiga spelreglerna och den stadiga grunden. I strategin är visionen "ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material". Här finns insikten om planetens gränser och att man måste minska konsumtionen.
I handlingsplanen finns olika fokusområden. Hållbar produktdesign är ett viktigt område. Här avgörs så mycket som 80 procent av produktens miljöpåverkan. Det handlar om att produkter ska ha lång livslängd, ska gå att reparera och ska gå att återvinna.
Ett annat fokusområde handlar om hållbar konsumtion. Det handlar om bland annat upphandling men också konsumentinformation och konsumentskydd.
Att det ska vara ett giftfritt kretslopp från början är också viktigt. Och när skadliga ämnen väl har kommit in måste de förstås fasas ut.
Det är även centralt att det finns drivkrafter för företag och olika aktörer att arbeta med innovation och nya framtida lösningar.
Som det ser ut i nuläget är dock den cirkulära ekonomin försvinnande liten jämfört med den linjära ekonomin. Vi behöver verkligen skala upp det här. Om jag ska försöka välja ut de riktigt stora och viktiga åtgärderna, som Miljöpartiet ser det, vill jag lyfta fram det produktpolicyramverk som EU jobbar med just nu. Regeringen och samarbetspartierna är överens om att driva en ambitiös linje i produktpolicyramverket så att man får med många produktkategorier och på ett ambitiöst vis.
Marlene Burwick tog upp att man också ska ha med det i hela kedjan, från forskning till innovation, klimatkliv och industrikliv och bidrag men också över till kommersialisering med gröna krediter, som regeringen har inrättat och som kan gå till cirkulära projekt. Här behöver vi jobba ännu mer med marknadsintroduktionen. Då är upphandling väldigt viktigt, vilket också har lyfts upp tidigare. Vi har gett Upphandlingsmyndigheten ett uppdrag här. Vi behöver helt enkelt jobba vidare inom det här. Det upphandlas för 800 miljarder varje år, enligt den senaste siffran jag hörde.
En åtgärd som jag också tror är viktig är standardisering. Det kan låta lite tråkigt. Men det handlar om att hitta definitioner och ett gemensamt språk, till exempel apropå det här med plast. Vi har en vansinnig mängd plast. Vissa forskare säger att vi kanske kan nöja oss med 10-15 sorters plats. Om vi kan hitta en standardisering för plast för de belastande strömmarna vore det fantastiskt bra. Vi har gett Sveriges standardiseringsförbund ett uppdrag i riktlinjebrevet om att titta på det.
Samverkan med näringslivet är också avgörande och helt centralt. Näringslivet måste kunna jobba med sina affärsmodeller, med innovationer och ta nya lösningar vidare.
Ibland är det lätt att prata om näringslivet och glömma den offentliga sektorn. Men kommunerna är verkligen också viktiga aktörer i detta. Där tror jag mycket på det goda exemplets makt. En kommun provar något, och sedan sprider det sig vidare.
Jag vill också lyfta upp något som har tagits upp tidigare i dag: end of waste-kriterier, alltså när avfall slutar att vara avfall och övergår till att vara en resurs. Det är en viktig åtgärd som Naturvårdsverket nu tittar på. Här är det giftfria centralt. Det ska vara giftfritt från början.
Cirkulär ekonomi är en planetfråga. Men det är också en plånboksfråga. Ett exempel som ofta används är kaffebryggaren. Man köper en kaffebryggare och brygger sina 10 eller 30 koppar kaffe, och sedan går den sönder. Den var kanske billig i inköp, men i kostnad per användning blir en kopp kaffe ganska dyr. Om man tittar på just kostnad per användning ser man att det verkligen blir en plånboksfråga.
Kommunerna köper också in produkter. Min hemkommun började till exempel köpa in begagnade kontorsmöbler och sparade enormt mycket pengar samt bidrog till stor klimat- och miljönytta.
Det handlar även mycket om ny teknik, från högspecialiserad teknik till hantverkskunnande. Det är ett teknikskifte men lika mycket ett kompetensskifte, och väldigt många arbetstillfällen skapas. Det måste vi fokusera på. Det är oerhört viktigt.
Jag vill summera det hela med att vi måste släppa skygglapparna kring tillväxtbegreppet och ta in de ekologiska och sociala aspekterna. Vi kan inte ha en linjär ekonomi och sedan ett litet cirkulärt lager ovanpå, som grädde på moset. Vi behöver ställa om på riktigt. Då behöver vi sammanlagt minska konsumtionen genom att öka den miljöbra konsumtionen, öka tjänsterna och minska på slit och släng, så att vi genom framtidens lösningar hittar till en ekonomi inom planetens gränser.
Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.