Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågorna!
Genomsnittet för kalhyggen är ju en sak. Det betyder att en del är mindre och en del är större. Sedan finns det exempel på att man tyvärr har hamnat ganska snett. Det finns exempel på körskador och så vidare. Jag menar helt enkelt att det finns ett brett spektrum vad gäller brukande, från väldigt hållbart till sådant som inte är särskilt hållbart.
Exempel på hållbart brukande är att blanda in lövträd i skogen, att ha hänsynsytor, att verkligen ta hänsyn vid vattendrag och så vidare. Det finns många sådana saker man kan göra och fortfarande ha ekonomisk tillväxt. Men det finns också exempel på att man inte har tagit tillräcklig hänsyn.
Ska vi se till Sverige i sin helhet behöver vi ha ett skydd som uppfyller olika internationella målsättningar. Här har Sverige mer att göra, helt enkelt, och vi behöver ta ett tydligt ansvar.
Jag tänker att det är väldigt viktigt att se hela den här bredden. Miljöpartiet tycker att vi behöver skydda mer skog. Vi behöver vara ett föregångsland och verkligen värna biologisk mångfald.
Att det inte skulle vara någon artdöd i Sverige, det skriver jag inte under på. Vi har en röd lista. Vi ser att det försvinner arter hela tiden. Det här beror på många olika saker. Det beror på skogsbruk. Det beror på klimatförändringar men också på bekämpningsmedel och så vidare.
Det behövs definitivt insatser även i Sverige för den biologiska mångfalden. Här har vi också en historisk skuld, då vi ser att den biologiska mångfalden minskar. Därför tycker Miljöpartiet att det är väldigt viktigt att ha ett hållbart brukande och ett högt ställt skydd i skogen.