Fru talman! Det är med förvåning som jag har ta-
git del av näringsministerns svar. Jag vill särskilt lyfta
upp frågan om övertagande av garnisonsområdet i
Hässleholm där hanteringen sköts av Fortifika-
tionsverket. Denna fråga har inte fått någon lösning
än, även om den skulle ha varit klar för ett år sedan.
Det har hindrat kommunen från att komma vidare i de
viktiga omställningsfrågorna. Att det tar tid att skapa
arbetstillfällen, att det är långsiktigt, har jag förståelse
för, men inte att frågan om markområdena inte är
klar.
I svaret sägs att Fortifikationsverket är överens
med kommunen att sälja garnisonsområdet Hässle-
holm och att parterna är överens om villkoren och
köpeskillingen avseende kasernområdet, åker- och
betesmarken. Det är faktiskt inte sant. Fortifika-
tionsverket har begärt att regeringen ska avgöra priset
på försäljning av skogsmarken. Jag har nära kontakter
med Hässleholms kommun och har varit involverad i
denna fråga. Där har man inte alls samma ståndpunkt.
De vill ha förhandlingen i ett enda paket - de har
varit väldigt tydliga - och även skogen inbegripen i
detta paket. Det finns ingen överenskommelse om det
sammanlagda priset. Då tycker jag att det inte stäm-
mer med det svar som ges här.
I försvarsuppgörelsen står det bl.a. att man anser
följande för Hässleholms del. Statlig mark, fastigheter
och andra anläggningar som används för militära
ändamål ställs till förfogande och omvandlas för
andra verksamheter på gynnsamma affärsmässiga
villkor - för kommunen alltså. I senare delen av sva-
ret från näringsministern i dag står det tvärtom att det
ska vara gynnsamt särskilt utifrån statens perspektiv.
Där sitter knuten. Det är det här man inte är överens
om. Vilka signaler ger man nu till den lilla kommu-
nen från den stora staten om samarbetsvilja och om
möjliggörande när man inte ger förutsättningarna?