Herr talman! Det är trevligt att det är några som är kvar i den här debatten trots att timmen är sen.
Kulturen hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon. När vi ser med klarare ögon på världen bildar vi oss en uppfattning om historiska händelser, miljöer, tankar och föreställningar. Att kunna utöva och ta del av kultur är därför en viktig del av vad det innebär att vara människa.
Alla människor måste få ta del av kulturens möjligheter. Det här gäller oavsett vilken bakgrund de har och oavsett vilka förutsättningarna är. Vi kristdemokrater brukar tala om förvaltarskap, att vi har ett ansvar för att varje person ges förutsättningar för att ta till vara och utveckla de förmågor och intressen som hon har.
En viktig utgångspunkt för mig i arbetet med att förbättra vårt lands kulturpolitik är därför att undanröja alla hinder för människors delaktighet i kulturlivet. Det är med tillförsikt som jag följer genomförandet av regeringens strategi för funktionshinderspolitiken.
Fram till 2016 är det viktigt att vi fortsätter att på allvar satsa på ökad tillgänglighet, så att personer med hörselskador, nedsatt syn, begränsad rörlighet eller andra funktionsnedsättningar får tillgång till kulturen på lika villkor. Det är oerhört viktigt.
Tillgänglighet får aldrig betraktas som ett särintresse. Tvärtom måste det vara ett allmänintresse att göra samhället tillgängligt. Det som är intressant är att det som är bra för den som sitter i rullstol är också bra för småbarnföräldrar med barnvagn och faktiskt för oss alla. Det behöver alltså inte finnas någon konflikt där emellan, utan det är ett allmänintresse.
I det här sammanhanget vill jag passa på att särskilt nämna teckenspråkstolkningen som även andra har talat om. Den ligger mig varmt om hjärtat. 25 procent av Sveriges alla döva bor i mitt hemlän Örebro. De döva och gravt hörselskadade är helt beroende av teckenspråkstolkning för att klara sin vardag och för att kunna ta till sig kultur på samma sätt som hörande. Det är viktigt att man från statligt håll framöver tar ett stort ansvar för att säkerställa den här gruppens tillgänglighet när det gäller kulturupplevelser i synnerhet och vardagliga kontakter i allmänhet.
Herr talman! Förutom förvaltarskapstanken som jag nämnde är en viktig kugge i den kristdemokratiska ideologin det vi brukar kalla subsidiaritetsprincipen. När vi arbetar efter att alla beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån bygger vi ett samhälle nedifrån och upp och inte tvärtom. Den nivå som ligger över ska understödja de lägre nivåerna i att ta sitt ansvar. Fördelarna med det här är bland annat att förutsättningarna ökar för att besluten hamnar på rätt nivå där det också finns rätt kompetens.
Samverkansmodellen på kulturområdet är ett utmärkt exempel på hur vi kan bygga på just subsidiaritet. Genom den här modellen har den nationella, regionala och lokala nivån ett gemensamt ansvar för att kulturpolitiken ska genomföras. Staten har det övergripande strategiska ansvaret för utvecklingen av kulturpolitiken i hela landet, men tyngdpunkten har förskjutits.
Tidigare fördelade staten de kulturpolitiska anslagen i detalj, även till regionala organ. Oavsett om man i regionen var totalt enig om hur resurserna skulle fördelas var det staten som visste bäst.
Detta har man ändrat på i och med samverkansmodellen. Nu får landsting och regioner besluta om hur en del av de statliga kulturbidragen ska fördelas. Dessutom involveras både föreningslivet och naturligtvis kommunerna men framför allt kulturskaparna själva. Det är det fina i kråksången. Vi talar här om en förskjutning av tyngdpunkten från det centraliserade beslutsfattandet till att den region som det faktiskt handlar om får mer att säga till om. Kulturen förs närmare medborgarna.
Nu följs samverkansmodellen upp. Signalerna hittills har gått ut på att den mer eller mindre har varit en succé, vilket jag tycker är väldigt tillfredsställande. Det talas om att politikerna på regional och lokal nivå i allmänhet har fått ett förnyat intresse och större kunskap om kulturpolitiken tack vare samverkansmodellen. Myndigheten för kulturanalys drar därför slutsatsen att den har bidragit till att sätta kulturen på den politiska agendan. Sådana effekter kan jag inte tänka mig att någon kulturpolitiker kan motsätta sig utan tvärtom gillar.
Herr talman! Utskottet lyfter också fram betydelsen av entreprenörskap och företagande inom kulturområdet. Även jag vill i det här sammanhanget stryka under att de kulturella och kreativa näringarna bidrar till mycket i samhället, bland annat ökad tillväxt och sysselsättning. Jag noterar också att även näringslivet är i behov av kulturell och kreativ kompetens så att konkurrenskraft och innovationsförmåga stärks.
I dessa tider av ekonomisk nedgång i vår omvärld skulle jag vilja passa på att belysa hur bra det är att uppmuntra till entreprenörskap och innovationsrikedom på många områden.
I nästa vecka besöker jag tillsammans med några allianskolleger från kulturutskottet Härjedalens Kulturcentrum. Det är två unga kulturskapare och entreprenörer från Tyskland respektive Schweiz som har etablerat Härjedalens Kulturcentrum i Lillhärdal i södra Härjedalen, en kulturbygd med rötter i 840-talet.
I denna socken, till ytan lika stor som Blekinge, där det bor, tror jag, 601 personer i dag, producerar man alltså verksamhet vid ett kulturcentrum vilket förra sommaren bland annat gav 250 hotellövernattningar. Det låter helt orimligt, men så är det faktiskt. Det här är spännande, och det är det vi ska titta på.
Det här är ett utmärkt exempel på kulturella och kreativa näringar som engagerar bygden och samtidigt får människor utifrån att komma och delta i olika kreativa workshoppar.
Herr talman! Slutligen vill jag påpeka kulturens betydelse med anledning av den digitalisering som utskottet tar upp i sitt betänkande. Digisam och den nationella strategin för att digitalisera kulturella samlingar, verksamheter och arkiv innebär att kulturarvet görs tillgängligt för fler samtidigt som vi ökar möjligheterna att bevara kulturskatter till eftervärlden.
Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår identitet och på så sätt kunna respektera andras kulturer i världen. Vi kristdemokrater står upp för kulturarvet. I takt med den ökade globaliseringen och regionaliseringen menar vi att det småskaliga och lokala blir allt viktigare.
Vi noterar det ökande intresset för släktforskning, där sökandet efter förankring och identitet ofta underlättas av att informationen finns tillgänglig digitalt.
Det är viktigt att kulturen genom möjligheterna att föra över till digitala plattformar kommer fler till del.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson (FP) och Per Lodenius (C).