Fru talman! Moderaterna pratar mycket och gärna om vad som ska hända efter nästa års val. Man talar gärna om oppositionen i den här kammaren. Jag är själv inte så intresserad av det spelteoretiska. Man kan bara kolla på dagens mätning, som visar att inte ens hälften av Tidöpartierna är kvar i kammaren. Jag är mer intresserad av sakpolitikens innehåll.
Sverigedemokraterna säger å ena sidan att man är nöjd med att man har fått igenom mycket av sin migrationspolitik, å andra sidan att det handlar om en kompromiss. Den här mandatperioden har kompromissen inneburit att ansökningar som gäller svårt sjuka barn inte längre ska prövas mot den humanitära grunden. Den har inneburit minskade möjligheter till familjeåterförening och att antalet kvotflyktingar, några av vår tids allra mest utsatta, har gått från 5 000 till 900. Sverigedemokraterna har också drivit på för angiverilag, återvandringsbidrag och en rätt långtgående vandelsprövning, som ett första steg i ett sverigedemokratiskt drömsamhälle.
Det är också tydligt att detta bara är början och att många sverigedemokrater vill mer – man vill gå längre. Min fråga är därför väldigt enkel: Har Moderaterna några röda linjer i migrationspolitiken? Har Moderaterna någon gräns för hur långt man är beredd att gå i migrationspolitiken för att få Sverigedemokraternas stöd i denna kammare?