Fru talman! I ett tidigare replikskifte tog Tony Haddou upp den viktiga frågan om barns trygghet i Sverige. Det är många barn som är födda och uppvuxna här som utvisas.
En situation som kommer att bli allt vanligare och som vi också ser nu är att tonåringar utvisas från sina familjer lagom till studenten. När vi har tidsbegränsade uppehållstillstånd som grund och regeringen har tagit bort den ventil i utlänningslagen som handlade om personer som har rotat sig här blir konsekvensen att tonåringar som kommit som anhöriga för att återförenas med sina familjer i Sverige mister rätten till anhöriginvandring när de blir 18 år. Detta betyder att Sverige nu på löpande band kommer att utvisa en familjemedlem från varje sådan familj, nämligen den som hinner fylla 18 år utan att ha hunnit få permanent uppehållstillstånd.
Denna typ av familjesplittring är stötande. Uppfattningen kanske är att man är barn tills man är 18, och sedan har man inte längre behov av att leva med sina föräldrar. Men jag tror att de flesta som står där med sin snart 18-åriga son eller dotter och provar ut studentmössor skulle fasa vid tanken på att det barnet efter 18-årsdagen skulle skickas tillbaka till ett land som föräldrarna har flytt ifrån – Afghanistan, Iran, Irak eller Somalia.
Hur ser Magnus Resare på detta?