Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet om fortsatt svenskt deltagande i FN:s mission i Liberia.
Det har sagts så många bra saker. Ewa Björling tog upp det, som jag tycker, viktiga att man också ser biståndet i samband med de militära insatserna. Det var det vi efterfrågade 2003, att det just sätts in större biståndsinsatser.
Dagens Nyheter hade en artikel den 13 augusti 2003, två dagar innan fredsöverenskommelsen mellan regeringen och rebellerna. Då var Nils Arne Kastberg där nere, och han säger så här:
"Även i svårt krisdrabbade länder brukar det finnas regioner där befolkningen mer eller mindre fredats från krig och hunger." Vidare säger han: "Jag har aldrig varit med om att ett lands hela befolkning drabbats så hårt som i Liberia."
Rubriken på den här artikeln var Barnen i Liberia tvingas äta gräs.
Förutom det som Ewa tog upp, hunger och sjukdomar, tror man att samtliga liberianer har psykiska ärr efter flera års terror från de löst sammansatta rebellgrupperna. De här grupperna består av barnsoldater - drogade, beväpnade grabbar som knappt nått tonåren. Barnsoldaterna, som finns i tiotusental i Liberia, är själva offer, trots att de många gånger begått oerhörda brott. Det finns dokumenterade fall av stympning, sexuella övergrepp och till och med kannibalism.
Det var Nils Arne Kastbergs rapport från Liberia 2003.
Han lyfte ändå blicken 2 ½ år framåt och sade så här: "Inom två, två och ett halvt år tror jag att Liberia åter kan bli ett fungerande samhälle." Det tycker jag var fantastiskt, att han kunde uttrycka det i allt det eländet.
Jag försöker följa Unmils hemsida, som Försvarsmakten har, för att se vad det är som händer där nere. Jag har aldrig varit i Liberia. Jag tycker att den rapporteringen ger väldigt mycket av förståelse också. Det jag har fått ta till mig av soldater som har varit där nere i FN-mission är att skillnaden mot många andra krigsdrabbade länder i Afrika är att här är det inte minerat. Den dagen befolkningen kan ge sig av från Monrovia och på olika sätt få hjälp att starta på nytt finns det möjligheter. Det kanske var det som Unicefs chef såg redan då.
Det som ytterligare har kommit fram här i dag är att det valts en kvinnlig president. Jag var i Kenya när hon blev vald och såg jublet bland de kenyanska kvinnorna över att det blivit en kvinnlig president i Afrika.
Hela finansdepartementet fick sparken i Liberia, stod det i en annan tidningsartikel. Det här visar ju på att Ellen Johnson-Sirleaf kanske gör lite annorlunda saker. Jag ska inte säga att det är för att hon är kvinna, men att hon ändå vågar sparka hela personalen på finansdepartementet därför att hon förklarar krig mot korruption tycker jag är väldigt starkt. Det är en signal till oss i väst att hon behöver stöd. Vi pratar ofta om att vi inte stöder korrumperade regeringar i de här länderna.
Hon behöver stöd, och hon kanske också blir en fara. Vi vet att om det blir en bra och fredlig fortsättning i Liberia kommer det också att få stora konsekvenser för hela Västafrika. Därför är Sveriges insats i Liberia oerhört viktig, att vi ser till just faran med de soldatrebeller som trots allt fortfarande går runt i de olika länderna. Liberia och Västafrika har en tradition när det gäller just barnsoldater som inte finns i någon annan del av världen. Traditionen är också att man cirkulerar runt i de olika länderna och fångar in barn. Man lurar dem och säger: Ni får lov att gå ut och ta för er om ni gör som vi säger.
Så, herr talman, jag ser fram emot det som Sverige gör nere i Liberia. Och jag ser fram emot att följa vad som händer.
Nu är det utrikesutskottet som har behandlat det här ärendet. Förut har det varit ett sammansatt utskott, utrikes- och försvarsutskottet. Det jag skulle se fram emot, lite av det som Ewa tog upp, är just uppföljningen. Det är så oerhört viktigt för oss ledamöter här i riksdagen att vi också får en uppföljning av hur det har gått. Det här är ett litet land, en liten befolkning, det går med små medel att följa upp vad som har hänt och vad våra svenska soldater har fått göra i den här missionen. Det är också en lärdom inför fortsatta missioner.
Även jag tycker, precis som Cecilia tog upp, att det är viktigt med uthållighet, det är viktigt med långsiktighet. Jag är stolt över att Sverige skickar ut soldater till olika missioner i Afrika. Jag tror att vi behövs. Det moraliska tänkande vi har behövs, liksom det sätt som vi behandlar varandra på. Det här behöver omvärlden också få ta del av. Att det pågår mycket övergrepp av soldater i många av de här fattiga länderna vet vi. Där kan Sverige visa på ett annorlunda beteende.
Herr talman! Jag vill avsluta precis som jag började med att yrka bifall till förslagen i det här betänkandet, och jag ser fram emot det fortsatta arbetet nere i Liberia.