Herr talman! Tack för svaret, Mats Green! Det har nu nämnts en siffra: att det är 1,3 miljoner bilar eller personer som blir drabbade. Någonstans måste vi ändå få detta tydligt för oss. Detta är inte ett dieselförbud. Det är inte så att regeringen med miljözonerna förbjuder dieselbilar - tvärtom.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategi för Levande städer - Politik för en hållbar stadsutveckling
Det första som sker är att man öppnar för att kommunerna ska kunna göra en bedömning. På en gata där de har väldigt farlig luft ska de kunna stänga ute bilarna - de kan få köra i övriga stan. Det kan vara en gata där det finns vissa fysiska problem, till exempel att husen står nära varandra, vilket gör att emissionerna behålls på själva gatan. Det kan vara så att det inte finns någon annan utväg än att faktiskt stoppa bilarna för att luften ska kunna gå att andas in.
Är det då ett problem, enligt Mats Green, att 1,3 miljoner bilägare inte ska få köra på just den gatan? De kan få köra på en parallellgata. Slår det mot alla 1,3 miljoner dieselbilar? Det gör det naturligtvis inte. Det är nästan ett bisarrt påstående att det skulle slå mot dessa 1,3 miljoner dieselbilar.
Sedan skorrar det faktiskt falskt när Mats Green pratar om barnfamiljer, för det är barnen som drabbas hårdast av dieselutsläppen. Det är kanske dessutom deras farmor eller mormor som dör i förtid på grund av de emissioner som de utsätts för.
Jag kommer tillbaka till frågan som handlar om prioriteringar. Vad är det man prioriterar? Är det dieselbilsförarnas rätt att köra på varenda gata i hela Sverige, eller är det barnens och de gamlas lungor?