Herr talman! Jag redogjorde i mitt interpellationssvar för hur den svenska regeringen ser på situationen. Naturligtvis beklagar vi situationen och anser att det är olyckligt att den över huvud taget uppstått.
Dessvärre finns det otaliga förorenade områden runt om i världen som kräver sanering och återställande. Det viktiga här är att jobba aktivt och driva på för en säker hantering av just kemikalier och avfall globalt och att stärka länders institutionella kapacitet när det gäller denna typ av frågor.
Den situation vi nu diskuterar uppstod på grund av ett enskilt företags agerande i början av 80-talet. Det är givetvis beklagligt att frågan om sanering inte har kunnat lösas, men det är inte regeringens ansvar. Vi är givetvis alltid öppna för dialog och samarbete i andra miljöfrågor med Chile, precis som med andra länder, och vi hade tidigare ett avtal med den chilenska regeringen om en hållbar gruvnäring. Det löpte ut under 2021, men vi är intresserade av att föra en dialog med den chilenska regeringen som leder till att avtalet kan förnyas.
Regeringen har som sagt konstaterat i sitt svar till FN:s specialrapportörer, som Jens Holm nämnde, att det vid tidpunkten för exporten av våtverksslammet inte uppställdes några krav på exportlicens från svenska myndigheter eftersom material med metallinnehåll, liknande våtverksslam, då inte klassificerades som farligt avfall. När exporten genomfördes fanns inte heller några specifika rekommendationer från OECD angående export av avfall som inte klassificerats som farligt avfall. Därför har regeringen ingen anledning att vidta de åtgärder som rör våtverksslammet som krävs i brevet från FN:s specialrapportörer. Det är det svar vi har lämnat på denna fråga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Frågan huruvida Sverige skulle kunna ge bistånd till Chile för att sanera, efterbehandla eller på annat sätt åtgärda området på plats i Chile har också rests. Det är viktigt att säga att Sverige inte har fått någon formell förfrågan från Chile om bistånd. Chile är inte heller ett utvecklingsland och har ingen möjlighet att få biståndsfinansiering från Sida.
Regeringen är givetvis oerhört angelägen om att Sverige inte ska hamna i liknande situationer igen. Nu pågår ett arbete inom EU för att införa ytterligare restriktioner så att farligt avfall inte kan exporteras till tredjeländer som saknar kapacitet att ta hand om det. Denna fråga har EU-kommissionen hanterat i den gröna given och i handlingsplanen för cirkulär ekonomi. Sverige driver på dessa frågor, både inom EU och globalt. Vi verkar också för ett ambitiöst genomförande av detta, precis som vi gör i det internationella kemikalie- och avfallsarbetet.