Herr talman! Annika Strandhäll hänvisar till länders bristande institutionella kapacitet när det gäller att hantera stora miljöproblem. Låt mig därför påminna om vår tidigare debatt om vikten av att kriminalisera storskalig miljöförstörelse, ekocid. Det här är ett exempel på där detta skulle ha gjort det lättare att driva en process.
Det är också intressant när ministern talar om en situation som har uppstått. Nej, det är en situation som har skapats av att ett svenskt gruvbolag medvetet har dumpat 20 000 ton miljöfarligt avfall i ett dåvarande fattigt utvecklingsland som leddes av diktatorn Augusto Pinochet. Givetvis har Boliden det yttersta ansvaret för detta, och ministern får gärna svara på vilka åtgärder hon har vidtagit för att Boliden ska ta ett större ansvar. Detta har tyvärr avgjorts i domstol, men Sverige har fortfarande ett ansvar internationellt gentemot den chilenska staten och det chilenska folket.
Jag upprepar därför min tidigare fråga: Om det kommer en formell förfrågan från Chile, från chilenska myndigheter eller direkt från den chilenska regeringen, om att Sverige ska ta ett större ansvar än hittills för detta miljöfarliga avfall - sanera det på plats eller ta det till Sverige och sanera det här samt ge kompensation och upprättelse till de tusentals som har drabbats - är Sverige då berett att bistå Chile med detta? Ja eller nej?
Den tidigare miljöministern var som sagt beredd. Frågan är om den nuvarande miljöministern är beredd att bistå Chile i detta?