Fru talman! Tack, Ida Drougge, för din kompletterande fråga. Det görs ändå mätningar av statusen för den svenska skolan och de olika delarna i utbildningskedjan. Är det något vi i Sverige kan vara väldigt stolta över så är det vår vuxenutbildning. Den anses vara i världsklass. Jag har haft den fina förmånen att ha träffat kollegor runt om i världen. De säger: Ni i Sverige har verkligen en vuxenutbildning man kan räkna med.
Tittar man på varför det gick så väl för Sverige i samband med finanskrisen 2008, 2009 och framåt vet man att en av delförklaringarna till det är att vi hade en väldigt god omställningsförmåga. Branscher kommer och branscher går. Men i och med att vår arbetskraft kunde omställa sina kvalifikationer via vuxenutbildningen kunde människor ta de jobb som fanns eller de jobb som växte fram, och i många fall skapade de dem.
Trots detta förstår jag er tanke om att ni vill ha ännu mer koll på verksamheten på en mer detaljerad nivå. Så som det är nu tittar man på vuxenutbildningen på en huvudmannanivå. Det gör man också med förskolan, exempelvis.
Återigen, det här har handlat om en prioritering. Att vi vill ha kvar det på huvudmannanivån är en fråga om att hushålla med resurserna och se till att vi använder pengarna mest ändamålsenligt. Enligt vår uppfattning handlar det om att skapa rätt former och sedan investera i lärarna. Investerar vi i lärarna kommer vi också att få duktiga och engagerade elever som blir mer anställbara och har lättare att etablera sig.