Fru talman! Tack igen, Ida Drougge! Man måste alltid prioritera, och när resurserna är ändliga och man måste hushålla med de ekonomiska ramar vi har väljer regeringen att prioritera verksamhetens innehåll och verksamhetens hjältar, det vill säga lärarna. Vi vill investera i lärarnas förutsättningar, i att vi ska få fler lärare och i lärarnas kompetensutveckling, för det är så vi tror att utbildningskvaliteten blir ännu bättre.
Vi ska fokusera på att vuxenutbildningen och sfi ska få en tydligare koppling till arbetsmarknaden, för det är det som i slutändan ger de största och bästa samhällsekonomiska vinsterna.
Sedan är det självfallet viktigt med uppföljning. Det är viktigt med tillsyn. Men vi har ändå verktygen på plats, och vi ska kanske inte i detta nu, när vi står inför växande behov, göra en prioritering där vi sätter byråkratin, administrationen och detaljbitarna före investeringar i lärarna och i utbildningens kvalitet. Jag tror ändå att vi är rätt så eniga om att det är där kvalitetsutvecklingen sker.
Bara en liten kort reflektion: Det pratas om att vuxenutbildningen är tillgänglig för alla. Det där kan man verkligen problematisera kring. Problemet de senaste åren har ju varit att den borgerliga regeringen dragit ned på resurserna till vuxenutbildningen, vilket gjorde att färre fick möjlighet att studera och omkvalificera sig. Det här är inte bara ett problem för den enskilda individen utan ett problem för arbetsmarknaden. Fixar vi inte anställbarhet för fler individer fixar vi inte heller vår omställningsförmåga och därmed vår tillväxt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökad individ-anpassning och en effektivare sfi och vuxenutbildning
Man måste alltså se hela kedjan.