Herr talman! Nu blir ni kanske fundersamma över att det är jag som står här, men Sven kommer att komma efter mig. Vi gjorde en liten rockad.
Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.
Sverige står inför två rejäla utmaningar. Den första utmaningen är att minska utsläppen av växthusgaser och motverka jordens temperaturökning. Här spelar transportsektorn en stor roll tillsammans med bland annat elproduktion och industri. Den andra utmaningen är globaliseringen och den allt hårdare internationella konkurrensen. Andra delar av världen lyfter sig, kämpar och höjer sin levnadsstandard. Detta är mycket glädjande och bra, men det ger en tuffare internationell konkurrens än vad vi varit vana vid.
Såväl globaliseringen som klimatutmaningen ger oss också fantastiska möjligheter, och för att kunna ta fasta på dessa möjligheter behöver vi fokusera på kunskap, skapa en lyckad integration och förbättra villkoren för företagen. Men infrastrukturen är också en viktig del i att motverka jordens temperaturhöjning. Infrastrukturen är en av de viktigaste konkurrensfördelarna när vi ska rusta oss i den internationella konkurrensen.
Nu står vi här i kammaren med ett betänkande för vilket upprinnelsen står att finna ett antal år tillbaka i tiden. Infrastrukturprocesser tar tid, ska gudarna veta. Nu står vi här med inriktning och planer för de kommande åren fram till 2021. Under denna mandatperiod har ett gediget arbete startat med att få regioner samspelta. De skulle ges möjligheter till påverkan, och branscherna skulle få påverka bland annat genom olika forum. Tanken har genomgående varit att medinflytande på lokal och regional nivå skulle få avgörande genomslagskraft i stället för att de enskilda politiker och intressen som skriker högst får mest.
De tidigare olika trafikverken har i samverkan tagit fram förslag till planer. De har stötts och blötts genom remissrundor för att slutligen landa i de planer vi nu har framför oss. De planer som nu i vår fastställts av regeringen bygger därför i huvudsak på regionernas och branschernas egna viljor. Detta är viktigt och bra.
Riktlinjerna och ramen för planerna fram till 2021 lades fast i infrastrukturpropositionen som vi beslutade om här i riksdagen i slutet av 2008. Dessutom tillkom strax därefter nya transportpolitiska mål. Även vi i riksdagen har genomfört ett antal seminarier inom olika delar som åtgärdsplaneringen för transportinfrastruktur berör.
När det gäller infrastrukturpropositionen var några delar viktiga för oss i Folkpartiet och Alliansen. Det har spelat stor roll för framtagandet av planerna fram till 2021.
Det handlar om samhällsekonomisk lönsamhet och om att minska klimatpåverkan. Det handlar om regionförstoring som gör att människor kan bo där de vill och ta sig till arbetet. Det handlar om att åtgärda flaskhalsar i synnerhet när det gäller godstransportnäten. Allt ska genomsyras av ett transportslagsövergripande synsätt, och vi ska fokusera på drift och underhåll.
Framöver kommer vi att kunna göra planprocessen mer dynamisk och effektiv. Det är vår absoluta förhoppning. Genom alliansregeringens initiativ med utredning och uppdrag till Statskontoret kommer förhoppningsvis de långa perioderna att kunna minskas. Att upphandla, avtala och hitta lösningar för finansiering och produktion måste till. Vi behöver en transparent och förutsägbar planprocess. Jag ser mycket fram mot att få se vad den utredning som kommer på sensommaren levererar.
Infrastrukturdebatter tenderar att fastna i ett rabblande av miljarder. Det handlar om mycket pengar. Det är en stor budget som människor jobbat, handlat och betalat in skatt till. Det är fundamentalt att handskas varsamt med de resurserna. Det gäller naturligtvis alla områden där vi har gemensamma åtaganden som finansieras av människor som betalar skatt, men i synnerhet inom infrastrukturområdet där summorna ofta blir stora och näst intill oöverblickbara.
Effektiviteten och produktiviteten inom branscherna måste öka. Att bolagisera Vägverket Produktion och Banverket Produktion var två viktiga steg i detta arbete där ökad konkurrens kan sänka priserna och öka takten.
Alliansregeringen har gång på gång under mandatperioden höjt anslagen till infrastruktur - till investeringar och till höjda anslag till drift och underhåll, och detta från en låg nivå. Jan-Evert Rådhström redogjorde mycket föredömligt för detta tidigare så jag ska inte dra några siffror. Oppositionen lovar naturligtvis runt men håller tunt, säger erfarenheter från deras tidigare regeringsinnehav. Behov av investeringar och anslag till drift och underhåll kan inte nog understrykas. Vi har börjat höja anslagen, och det tänker vi fortsätta med. Det är viktigt för att möta klimatutmaningen, och det är viktigt för att möta den allt hårdare internationella konkurrensen.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Alliansregeringen är bäst när det gäller.