Fru talman! I årets KU-betänkande angående sekretessfrågor tar utskottet upp ett antal propositioner som regeringen lagt fram inför riksdagen i syfte att förstärka sekretesskyddet för enskilda beträffande känsliga uppgifter. Sådana uppgifter kan röra hälsa och sexualliv, adress och telefonnummer med flera uppgifter angående personliga förhållanden. Vi skulle kunna kalla det för ett slags minisekretesskydd som man föreslår att individen ska erhålla eller åtnjuta hos alla myndigheter. Dock ska det ges ett slags företräde för ett starkare sekretesskydd om ett sådant skydd finns i en uttrycklig bestämmelse hos myndigheten i fråga. Tystnadsplikt föreslås alltså i vissa sammanhang få ett starkare företräde framför meddelarfrihet.
Generellt sett menar vi moderater att förslagen i allt väsentligt är välkomna, just för att tydliggöra den grannlaga avvägningen mellan den enskildes intresse av att åtnjuta sekretess för känsliga uppgifter i hälso-, sjukvårds- och socialtjänstssammanhang å ena sidan och å andra sidan samhällets behov och intresse av att vid brottsmisstanke kunna överlämna vissa annars sekretesskyddade uppgifter till företrädesvis polisen som underlag för fortsatt utredning av misstänkta kriminella handlingar.
I fråga om uppgifter som rör misstankar om exempelvis könsstympningsbrott mot underårig föreslås i en proposition att sådana uppgifter utan sekretesshinder ska kunna vidarelämnas till brottsutredare alldeles oberoende av det misstänkta brottets svårighetsgrad. Det menar vi är en välkommen förstärkning.
I en annan proposition tydliggörs att uppgifter som förs in i det av Socialstyrelsen administrerade donationsregistret i sekretesshänseende ska jämställas med vad som gäller för uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen. Det är också ett fall framåt.
Man kan i och för sig ha lite olika meningar om - när det till exempel gäller misstanke om brott eller försök till brott - vid vilka olika brottstyper och straffvärden som till exempel sjukhussekretessen för en enskild persons känsliga uppgifter ska kunna brytas och uppgifterna lämnas ut till exempelvis polisen som underlag i en brottsutredning. Vi menar dock vid en samlad bedömning att en skälig och rimlig avvägning här har gjorts av regeringen mellan två motstående intressen. Erfarenheten får väl sedan, menar vi, visa i vad mån framtida justeringar kan bli nödvändiga.
Det förtjänar också att nämnas, fru talman, att de av Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag som inte behandlas i regeringens proposition 161 för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Det finns därför inte heller något skäl att nu röra i de frågorna, utan vi vill avvakta vad som kan komma ut av det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet.
Sammantaget, fru talman, kan vi notera att vissa förbättringar nu föreslås men att det ännu återstår en del att göra för att tydliggöra rågången mellan den enskildes rätt till skydd för vissa känsliga uppgifter rörande personliga förhållanden och samhällets intresse av att till exempel kunna beivra brott utan oöverstigliga hinder i form av sekretess.
Med dessa noteringar är vi moderater böjda att yrka bifall till utskottets förslag.