Fru talman, ärade ledamöter, protokollsläsare!
1990-talet har uppvisat en helt makalös utveckling på
det säkerhetspolitiska området, inte minst i vårt eget
närområde. Sovjetunionen har upphört att existera,
Warszawapakten har upplösts och som en följd av
detta har vi också sett hur militärutgifterna har mins-
kat dramatiskt. De har mer än halverats i Europa, de
har minskat med över 80 % i Ryssland, och i land
efter land har man avskaffat värnpliktsarméerna.
Mot bakgrund av det här har Miljöpartiet krävt att
också Sverige skall minska sina militärutgifter. Med
undantag för 1990 och 1991 har de aldrig varit högre
än de är i dag, över 100 miljoner kronor per dygn.
Miljöpartiet har krävt att vi skall vidga hotbilden
och identifiera och hantera också de icke-militära
hoten. Vi har krävt en avveckling av invasionsförsva-
ret. Vi har krävt en nedmontering av en överdimen-
sionerad militär apparat. Vi har krävt omförhandling
och avbeställningar av militär materiel. Vi har krävt
en avveckling av den allmänna värnplikten och en
utveckling av en modern försvarspolitik, anpassad till
2000-talets behov.
Fru talman! Det är inte utan tillfredsställelse som
jag kan notera att Miljöpartiet på flera punkter har fått
gehör för sina krav. Redan 1996 skrevs i försvarsbe-
slutet in formuleringar om en vidgad hotbild, och
under de senaste månaderna ser vi hur vi också har
fått gehör för att helt avskriva det militära invasions-
hotet. Vi har fått gehör för att kraftigt minska de
militära utgifterna. Vi har fått gehör för att montera
ned invasionsstrukturerna. Vi har fått gehör för att
avbeställa, omförhandla och skjuta upp de militära
materielbeställningarna.
Det här är bra, fru talman, men på en punkt råder
status quo. På en punkt förmår riksdagens övriga
partier inte att förhålla sig till en föränderlig omvärld,
och det gäller beträffande de allmänna värnplikten.
Trots att den allmänna värnplikten i praktiken inte
längre finns - för det första omfattar den bara män,
för det andra är det för närvarande knappt 40 % som
kallas in och för det tredje planeras under de närmaste
åren att bara 15 000 skall kallas in - klamrar man sig
fast vid att den allmänna värnplikten skall finnas
kvar.
Trots att den låser fast resurser i en otidsenlig
struktur, finns den kvar. Trots att den är djupt orättvis
- de som vill göra den kanske inte får och de som inte
vill kanske tvingas fullgöra den - finns den kvar.
Trots att den hindrar förnyelsen av en ny försvarspo-
litik och hindrar överföring av resurser från den mili-
tära delen till civila myndigheter för att hantera de
icke-militära hoten, finns den kvar.
Det är mot den här bakgrunden obegripligt att
riksdagens övriga partier föreslår en bibehållen all-
män värnplikt. Här förmår man inte ta konsekvenser-
na av en föränderlig omvärld. Här står man lika tom-
hänt som när det gäller att ge innehåll till en ny för-
svarspolitik.
Det här är inte bra, fru talman, och det är därför
som vi i Miljöpartiet reserverar oss under mom. 1 i
försvarsutskottets betänkande om totalförsvarsplikten.
Fru talman! För att kunna svara mot totalförsva-
rets behov av att kunna möta nya icke-militära hot
vill vi i stället se en värntjänst som bygger på frivil-
lighet. En frivillig värntjänst skall ge en relevant
utbildning för att möta hot inom ramen för den vid-
gade hotbilden - hot som sönderrostade atomubåtar i
Murmansk, IT-sabotage och miljöförstöring.
En värntjänst skall vara öppen för både män ock
kvinnor. En frivillig värntjänst skall också vara en
merit genom att jämställas med arbete i fråga om
tilläggspoäng för högskoleprov. De färdigheter och
kunskaper som den värntjänstgörande inhämtar och
som medför civil kompetens skall självklart ges civil
dokumentation.
Fru talman! De andra partierna hävdar att tvånget
till allmän värnplikt skulle bidra till att totalförsvarets
folkliga förankring skulle stärkas, men det är nog
många av oss som har uppfattningen att verkligheten
är annorlunda. Alla de som tvingas att göra allmän
värnplikt är naturligtvis inte motiverade och inga
goda ambassadörer för totalförsvaret. Alla de som
tvingas göra något som de finner helt meningslöst är
naturligtvis både omotiverade och på intet sätt goda
ambassadörer för totalförsvaret.
Detta är raka motsatsen till det som Miljöpartiet
föreslår, nämligen en frivillig värntjänst, där man tar
vara på ett totalförsvars kanske främsta tillgång,
nämligen motivationen. En tvångsinkallad civilpliktig
eller militär som är omotiverad kan ha aldrig så bra
och modern utrustning men ändå inte göra bästa möj-
liga resultat, men en starkt motiverad person i en
frivillig värntjänst kan naturligtvis ge allt just på
grund av motivationen.
Det är mot den här bakgrunden som jag yrkar bi-
fall till reservationen under mom. 1 i detta betänkan-
de.