Herr talman! En av de största förändringarna på
länge inom läkemedelsområdet genomfördes när
riksdagen för en tid sedan beslutade om att överföra
ansvaret för läkemedelsnotan till sjukvårdshuvud-
männen. Varje huvudman skall ha en läkemedel-
skommitté som arbetar aktivt. Mitt intryck är att de
flesta huvudmän har kommit i gång med detta arbete
på ett bra sätt. Än har det dock gått för kort tid för att
vi skall kunna dra några säkra slutsatser om hur de här
förändringarna långsiktigt påverkar läkemedelssidan.
Helt nyligen avlämnade utredningen om en sam-
ordnad läkemedelsförsörjning, kallad Läkemedel vid
vård och handel, sitt slutbetänkande. I denna utred-
ning lämnas förslag om mål för läkemedelsförsörj-
ningen, förslag om den framtida organisationen av
läkemedelsdistributionen och former och riktlinjer för
framtida läkemedelsinformation. Denna utrednings
förslag får vi anledning att diskutera senare, efter den
remissbehandling som nu skall ske av betänkandet. I
de här stora, övergripande läkemedelsfrågorna finns
stora politiska skiljelinjer.
I dag har vi att hantera ett betänkande som be-
handlar frågor som också är viktiga men kanske inte
har den politiska digniteten som de andra läkemedels-
frågorna. Jag tror att det finns en betydande samsyn
mellan partierna när det gäller målen för de här äm-
nesområdena. Ingen vill att patienter skall bli beroen-
de av läkemedel eller komma över läkemedel via
förfalskade recept, alla vill att användningen av läke-
medel skall ta hänsyn till de skillnader som finns
mellan män och kvinnor, osv.
Vi tvingas ändå konstatera att ett icke obetydligt
antal människor blir beroende av läkemedel, via fel-
aktig användning av läkemedel, felaktig förskrivning
av läkemedel eller för stor förskrivning av läkemedel.
Problemet åskådliggjordes på ett mycket tydligt sätt i
ett TV-program för några dagar sedan. Det handlade
om en äldre kvinna, till vilken man hade förskrivit
alldeles för mycket läkemedel och som efter en över-
syn av konsumtionen mådde mycket bättre.
Ett problem är att en del patienter väljer att gå till
alltför många läkare och får alltför många recept
utskrivna. Det är därför med glädje som jag kan kon-
statera att en kartläggning av läkemedelsberoendet nu
planeras, bl.a. med hjälp av Folkhälsoinstitutet. Vi
behöver få veta mer om detta problem.
Kompetensen när det gäller effektiv läkemedels-
förskrivning måste bli bättre. Här spelar läkemedel-
skommittéernas arbete en viktig roll, liksom att vi får
till stånd en bättre läkemedelsinformation i landet. Jag
kan för egen del konstatera att jag ser positivt på att
utredningen om läkemedelsförsörjningen innehåller
idéer om s.k. läkemedelsprofiler.
En fråga som ingen talare tidigare har tagit upp
men som också behandlas i betänkandet handlar om
förskrivningsrätten för andra än läkare. Det är gläd-
jande att kunna konstatera att Socialstyrelsens upp-
följningsstudie visar på ett positivt utfall av den verk-
samhet som har funnits med förskrivningsrätt för
distriktssköterskor när det gäller vissa preparat. Soci-
alstyrelsen tycker att frågan kan föras vidare ett
stycke, bl.a. via studier av indikationer och kanske av
andra läkemedel. Man kan också närmare titta på
sköterskors möjligheter att få förnya en del recept
som läkare har förskrivit och på att kanske en del
andra sköterskegrupper än distriktssköterskor också
skall få den rätten. Här välkomnar jag även att rege-
ringen låter Socialstyrelsen titta vidare på frågan.
Slutligen några ord om dopningen, som självfallet
är ett oerhört viktigt ämnesområde. I likhet med tidi-
gare talare förväntar också jag mig att regeringen
ganska snart återkommer till riksdagen i detta ärende.
Som en kommentar till några av talarna i den här
debatten vill jag säga att det inte är så att frågan ligger
stilla ute i landet. Jag är själv engagerad i idrottsrörel-
sen och vet att idrottsrörelsen väldigt mycket jobbar
med detta. I mitt hemlän har man i idrottsrörelsen av
ganska många kommuner fått förtroendet att vara
informatör i skolorna i frågor som rör riskerna med de
här preparaten - ett väldigt aktivt arbete som fallit
mycket väl ut. Jag vill nog inte instämma i Chatrine
Pålssons formulering att detta är ett mycket stort pro-
blem för idrottsrörelsen. Det är ju idrottsrörelsen som
aktivt har gått i clinch med problemet men idrottsrö-
relsen kan inte gå vid sidan av sina egna medlemsor-
ganisationer. Det är kanske där som problemet är stort
och det är kanske där som det i dag saknas en hel del
arbete för att faktiskt mota Olle i grind i detta viktiga
ärende. I och för sig tror också jag att idrottsrörelsen
kan göra mer än den i dag gör men det stora proble-
met i denna fråga menar jag finns utanför idrottsrörel-
sen.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på de
reservationer som fogats till betänkandet.