Fru talman! Innan jag tar upp de reservationer som jag har fått i uppgift att kommentera, vill jag nämna något om vikten för Sverige som nation att utveckla sjöfarten.
Lisbeth Grönfeldt Bergman har i sitt anförande nämnt den stora betydelse som sjöfarten alltid har haft i Sveriges historia och att vi sedan urminnes tider har varit ett folk av sjöfarare. Vikingarna åkte långt bort sjövägen för att utforska land, bedrev handel och kom hem med erfarenheter som har utvecklat vår nation.
I dagens Sverige satsas mycket på sjösäkerhet och på att få det mer miljövänligt. I Göteborg invigdes den 7 december förra året det nationella sjöfartscentrumet Lighthouse på Lindholmen. Det är en unik samordnad satsning på sjöfarten som kommit till på initiativ av Chalmers, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Sveriges Redareförening. Även Sjöfartsverket och Vinnova är med i satsningen. Syftet är att ta ett helhetsgrepp för att göra sjöfarten effektivare, säkrare och mer miljövänlig samt säkerställa konkurrenskraften hos svensk sjöfart.
Inom Lighthouse samlas forskning och kompetensutveckling för sjöfarten utifrån en tvärvetenskaplig och bred ansats. Här samverkas det kring forskning om till exempel fartygskonstruktion, sjösäkerhet och hydromekanik med logistik, sjörätt och ekonomiska aspekter såsom företagsanalys och världshandel.
Ett av de projekt som Vinnova sponsrar går ut på att säkert kunna sjösätta räddningsbåtar i hög sjö. Alla måste ha en räddningsbåt, men utmaningen är att sjösätta den i grov sjö. Det funkar tyvärr dåligt i dag. Därför pågår ett samarbetsprojekt mellan SSPA och några uppfinnare på Chalmers för att ta fram ett bra system. Målsättningen är att redan till hösten ha ett prototypsystem på en av Stenafärjorna.
Jag vill också nämna Sjöräddningssällskapets betydelse för sjösäkerheten i de svenska farvattnen. Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne bildades 1907 på Hotell Rydberg i Stockholm. Initiativet kom till för att samla alla intresserade krafter och gemensamt gripa sig an den stora uppgiften att öka intresset för räddning av skeppsbrutna samt att införskaffa medel till nödvändig räddningsutrustning. Sjöräddningssällskapet har i dag 60 sjöräddningsstationer med sammanlagt 120 räddningskryssare och räddningsbåtar som är stationerade utefter Sveriges kust samt vid de tre stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Mer än 1 200 frivilliga kvinnor och män håller jourtjänst och bemannar räddningsenheterna året runt, under dygnets alla timmar.
Anspänningstiden, det vill säga tiden för avgång med båten är 5-15 minuter. Sjöräddningssällskapet utför årligen 1 700 uppdrag, varav hälften är sjöräddning och sjuktransporter. SSRS deltar i närmare 70 procent av alla sjöräddningsinsatser som sker i Sverige. Sjöräddningssällskapet gör en ovärderlig samhällsinsats och är faktiskt värd att nämnas i en debatt om sjöfart i riksdagens kammare.
Jag kommer nu till reservationerna. Reservation 1 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet handlar om sjöfartens finansiering. Reservanterna anser att sjöfartens infrastrukturinvesteringar bör betalas av staten.
Vid behandlingen av budgetpropositionen ställde sig utskottet bakom regeringens förslag, nämligen att Sjöfartsverket ska finansiera sin verksamhet med de intäkter som uppbärs av brukarna av tjänsterna.
Majoriteten menar dock att frågan om de olika trafikslagens kostnadsansvar och även utformningen av farledsavgifterna kommer att behandlas inom ramen för det fortsatta transportpolitiska utvecklingsarbetet. I avvaktan på detta arbete är majoriteten inte beredd att ta några nya initiativ vad gäller sjöfartens finansiering.
Reservanterna tar i samma reservation också upp att de vill ha ett register för fritidsbåtar för att sedan kunna beskatta fritidsbåtarna. Skälet till båtskatten är att fritidsbåtarna ska finansiera sjöräddningen och övriga åtgärder för fritidsändamål.
Även i reservation 7 av samma reservanter plus Socialdemokraterna anförs behovet av ett fritidsbåtsregister. Men där tillkommer skälet att det ska vara lättare att identifiera stulna båtar och att sjösäkerheten med ett båtregister skulle öka.
Men samtidigt vet vi, vilket Lars Tysklind nämnde, att man i många av motionerna, som besvaras i samband med reservationerna, tar upp frågan om båtskatten. Vi vet också att det finns ett beslut från Socialdemokraternas partikongress 2001 just om att man vill införa en båtskatt.
Den förra regeringen tillkallade våren 2006 en utredare med uppgift att se över frågan om fritidsbåtar. I utredarens uppdrag ingick inte att ett fritidsbåtsregister skulle leda fram till en båtskatt. Utredarens arbete kommer att redovisas i en departementspromemoria under våren. Sedan blir det en remissrunda. Majoriteten vill därför avvakta den remissrundan. Men redan nu kan det sägas att vi inte är för en båtskatt - förvånande nog! - men däremot kanske ett frivilligt båtregister för försäkringen av båtarna. Ungefär 30-40 procent av alla fritidsbåtar är nämligen inte försäkrade.
Avslutningsvis vill jag kommentera reservation 6 om miljödifferentierade hamnavgifter. Sedan 1998 finns det ett system med miljödifferentierade farledsavgifter som staten tar ut genom Sjöfartsverket. Detta kan staten göra för att stimulera redarna att köra på miljövänligt bränsle. Däremot kan staten inte ålägga hamnar att föreskriva hur avgifter ska tas ut eller vara utformade då hamnarna i de allra flesta fall inte är statliga utan kommunala eller privata. Men hamnarna kan själva genom ekonomiska styrmedel påverka sjöfarten till miljöförbättringar. Så har också ett 30-tal hamnar gjort genom att de har infört miljödifferentierade avgifter avseende utsläpp av kväve- och svaveloxider. Vissa hamnar ger även rabatter om fartygen har dubbelskrov och segregerade ballasttankar.
Majoriteten vill uppmuntra till frivilliga initiativ och ser med tillfredställelse att många hamnar tar sitt ansvar utan tvingande lagstiftning.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.