Fru talman! "Jag vill inte vara den som ska förkla-
ra för mina barn och barnbarn varför den sista fisken
har försvunnit." Så sade en av mina yrkesfiskare från
norra Bohuslän häromsistens när debatten om och
jakten på yrkesfisket gick som hårdast med anledning
av kampanjen att bojkotta bl.a. torsken som matfisk.
Men, fru talman, debatten om det framtida fisket och
om utfiskningen både i Östersjön och i västerhavet
har just lett till det som troligen var syftet. Det är
yrkesfiskarna i Sverige som ensidigt anklagas för
utfiskningen och "torskar dit" med svartepetter sit-
tande i båten, medan de som är ansvariga för bristan-
de miljöåtgärder och insatser på landbacken går fria
från anklagelser och ansvar för de havsmiljöutsläpp
som pågått under årtionden. Det är på det sättet som
den fiskepolitiska debatten drivs i dag. Då, fru tal-
man, kan jag inte annat säga än att ansvarsfrågan har
fördelats oerhört orättvist.
Detta blev också så uppenbart när dioxinlarmet
gick i samband med att nya gränsvärden för konsum-
tionsfisk skulle antas i EU.
Fru talman! Det är ett allvarligt läge för fisken, för
fisket och för havsmiljön. Detta bekräftas förutom av
havsmiljöforskare också av yrkesfiskare som utifrån
den egna vardagen ser och drabbas av de förändringar
som sker.
Men, fru talman, det är också en annan långsiktigt
mycket allvarlig situation som inträder när larmet blir
så högt att det mentala trycket och jakten på en yr-
keskår får sådana effekter att nya generationer avstår
från att ta vid som yrkesmän. Inträder ett sådant ske-
de, vilket vi kan höra om som ser yrkesfisket som en
viktig näring i våra kommuner, så att hela den svens-
ka fiskenäringen försvinner ur det svenska näringsli-
vet, ja, då försvinner därtill hela kustsamhällen och
deras karaktär av levande åretruntsamhällen. Låt oss
ha det i åtanke när vi hanterar det miljökänsliga fisket
och svåra politiska beslut. Kanske vi med egna ögon
nu i Sommar-Sverige väljer att besöka de yrkesfiska-
re och samhällen som finns längs den svenska kusten.
Därför, fru talman, anser Centerpartiet att det är
viktigt att vi även fortsatt hanterar dessa frågor med
så stor samstämmighet som möjligt mellan regering,
forskare, näring och övriga politiska partier.
Europeiska kommissionen har utarbetat reform-
förslag för fiskesektorns framtid inom EU. Förslaget
innehåller en rad åtgärder som syftar till stabilitet
inom näringen i det längre perspektivet, bl.a. långsik-
tiga förvaltningsplaner för fiskebestånden baserade på
vetenskapliga rön. Lika viktigt som att inte fiska mer
än ett bestånd tål är den biologiska rådgivning som
ligger till grund för på vilken nivå de olika fiskekvo-
terna fastställs. En högre kvalitet på denna biologiska
rådgivning är dock avgörande för om EU:s intentio-
ner att öka långsiktigheten i fiskeripolitiken ska kun-
na fullföljas.
De praktiskt utövande yrkesfiskarna besitter också
gedigna och ytterst värdefulla kunskaper och erfaren-
heter från sin verksamhet till havs, kunskaper som i
större utsträckning måste tas till vara i ett framtida
ökat samarbete mellan fiskare och havsforskare.
Fru talman! Jag säger detta utifrån egen erfarenhet
då jag i praktiskt kommunalt arbete tillsammans med
fiskare och forskare sett att beslut som bygger på
ömsesidig kunskapsrespekt får mycket bra resultat i
genomtänkta förslag och beslut som t.ex. Väderö-
Kosterfjords-överenskommelsen för att skydda olika
havsmiljöområden.
I förslagen rörande utformningen av den nya fis-
keripolitiken ingår bl.a. också en omläggning av de
olika strukturstöd som kan utgå till investeringar i
fiskeflottan. Det föreslås att offentligt stöd till nya
fartyg eller modernisering av befintliga fartyg tas
bort, eftersom flottan redan anses vara för stor i för-
hållande till resurserna. Det är bra och är också en
väg man från svensk sida redan slagit in på. Och de
offentliga stöden har ändrats till att förutom åtgärder
för att förbättra säkerhet och miljö i stort sett bara
omfatta kollektiva åtgärder med stark betoning på
åtgärder som främjar det småskaliga kust- och insjö-
fisket.
Fru talman! Det krävs också medvetna åtgärder
för att locka en ny generation fiskare till att våga bli
en nästa generation yrkesfiskare med kanske andra
förutsättningar än de som gäller nu. Annars dör det
svenska yrkesfisket ut av åldersskäl. Det krävs t.ex.
gemensamma ansträngningar för att tillskapa ett fis-
kets utbildningscentrum, en gymnasieskola med
kringverksamheter som redskapsutveckling m.m. för
både yrkesfiskare och personal inom fiskberednings-
branschen. Jag har erfarenhet av lokala försök i denna
riktning, men de har inte haft den uppbackning och
samling som krävts. Jag har motionerat om att det bör
finnas ett nationellt intresse med nationella resurser
för att bygga upp ett fiskets utbildningscentrum. Till
min glädje förstår jag att det nu trots allt pågår en
bred samling med deltagande från yrkesfiskets och
fiskberedningsindustrins organisationer tillsammans
med Fiskeriverket. Jag ser fram emot en etablering på
västkusten inom de närmaste åren.
Fru talman! När det gäller den långsiktiga förvalt-
ningen av fiskbestånden har från i år införts en rad
stränga åtgärder och begränsningar i fisket som syftar
till att bl.a. undvika fångster av fiskar av undermålig
storlek. I Östersjön har dessutom fr.o.m. i år sommar-
stoppet i torskfisket förlängts till tre månader. Le-
kområdet vid Bornholm är totalfredat för allt fiske.
Fr.o.m. i höst gäller begränsningar av garnlängder,
större garnmaskor osv.
Krav finns också från svensk sida på en höjning
av minimimåttet på torsk till en storlek där alla indi-
vider fått möjlighet att leka minst en gång innan de
får fångas. För torsk ligger detta minimimått på unge-
fär 40 centimeter.
Även för fisket i Nordsjön har fr.o.m. i år införts
betydligt hårdare regler för fisket, bl.a. ökade mask-
mått för att skydda småfisken. Under senare del av
året väntas liknande regler för Skagerrak och Katte-
gatt.
Fru talman! Det är viktigt att fortsätta den utsta-
kade väg som vi har varit överens om, t.ex. förvalt-
ningsplaner med tekniska regleringar, anpassning av
fisketrycket och kvoter satta utifrån biologiska förut-
sättningar. Motsatsen är annars en stor risk att det
svenska fisket stoppas. Därmed försvinner svenskt
yrkesfiske, svensk beredningsindustri och lokalt upp-
byggda marknader och miljöer, vilka aldrig går att
återuppbygga om de en gång har försvunnit.
Fru talman! Fiskenäringens uppgift är att förse oss
konsumenter med den nyttiga fisken nu och i framti-
den. Ett långsiktigt hållbart utnyttjande är målet. Men
för att nå målet med en långsiktigt hållbar nationell
fiskepolitik behövs en nationell samling med ett brett
deltagande, inkluderande yrkesfisket, för att skapa
framtidstro och utvecklingsmöjligheter i näringen och
i livsmedelsproduktionen. Jag yrkar därför bifall till
reservation nr 13.
Men, fru talman, det är inte bara ett för högt fis-
ketryck som utgör ett hot. Miljöförstöring, övergöd-
ning och exploatering av havsområden hotar också
fiskbestånden, liksom dioxinutsläpp hotar möjlighe-
ten att sälja fisk till oss konsumenter i framtiden. Det
pågår runt den svenska kusten många intressanta
diskussioner om t.ex. vindkraftsparker. Ett problem är
att det inte finns någon erfarenhet av vad som inträf-
far för närmiljön och effekterna på fisket. Därför bör
staten ta ansvar för att alla som har intresse i dessa
etableringar - investerare såväl som fiskare, även om
de inte är ägare i juridisk mening - har likvärdiga
rättsliga villkor vid etablering till havs. Jag yrkar
därmed bifall till reservation nr 27.
Fru talman! Fiskenäringen är för viktig för att bli
offer för en kortsiktig populistisk fiskepolitik. Låt oss
fatta beslut som stärker miljön och ger yrkesfiskarna
möjlighet att verka som professionella yrkesmän i
känslig havsmiljö. Det är den miljö som vi gemen-
samt har ansvar för.
(forts. 11 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.54 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.