Fru talman! Ansvarsfullt fiske - svenska priorite-
ringar för EU:s framtida fiskeripolitik heter det be-
tänkande som vi nu hanterar här i kammaren. Vad är
då ett ansvarsfullt fiske?
Skrivelsen som betänkandet bygger på går ut på
att EU måste ta ett globalt ansvar genom en aktivare
och mer ansvarsfull fiskeripolitik. Det gäller inte bara
att minska eller krympa fiskeflottan utan även att se
till så att fiskekapaciteten minskar. Trots att antalet
fiskefartyg har minskat har mängden fångad fisk ökat.
Framför allt gäller det att förvalta havets resurser på
ett hållbart sätt.
Ingen kan ha undgått larmet om att torsken är ut-
rotningshotad och borde upp på listan för hotade
arter. Nu står andra arter på fiskefartygens fångstlis-
tor. Vilka arter blir föremål för nästa larmrapport?
Kommer regeringen nu att lägga ribban i sina för-
handlingskrav på en nivå som inte tummar på vad
biologer och forskare säger om vilka mängder som
kan rekommenderas och accepteras att fiskas upp?
Olika aktörer på fiskeområdet har tyvärr sett ha-
vets resurser som sina egna och som outtömliga. De
har dömt ut de framställningar som har gjorts om att
uttaget ur havsresurserna måste anpassas till den
tillväxtnivå som finns i våra hav.
Tyvärr har ansvariga politiker tidigare sett mer till
näringens villkor på kort sikt än till ett långsiktigt och
uthålligt fiske. Det har skett en s.k. häst- eller kohan-
del på EU-nivån. För de flesta som tänker efter borde
det stå ganska klart att det är räntan på fiskkapitalet
som man kan och bör förbruka. Tyvärr har den insik-
ten inte funnits i tillräcklig omfattning hos vare sig
yrkesutövare eller politiska förhandlare.
Nu är vi i den situationen att det i vissa områden
troligen inte hjälper ens med ett fiskestopp. Vissa
arter har kollapsat. Andra är nära att göra det. Vissa
arter är nu på en sådan nivå att det är tveksamt om de
kan komma igen på naturlig väg.
Vi har alla i minnet vad som hände med torsken
utanför New Foundland. Trots ca 20 års fiskestopp
har torskbeståndet fortfarande inte återhämtat sig. På
nivåerna under säkra biologiska gränser riskerar vi att
andra arter äter upp den rom eller det yngel som blir
efter den lilla lekmogna population torsk som eventu-
ellt finns kvar.
Det svenska saltsjöfisket var 1990 på 240 000-
241 000 ton, varav foderfisket stod för nästan 37 %.
Som störst var svenskt saltsjöfiskes fångst 1998, då
den var på nästan 403 000 ton. Foderfisket stod då för
80 %. Förra året var fångsten på nivån 298 000 ton,
varav foderfisket stod för 66 %. Man kan undra om vi
fiskar för konsumtion eller för foder.
Effektiviteten har verkligen slagit igenom inom
fisket. Det är det storskaliga som har gällt. År 1970
fanns det 7 000 yrkesfiskare. Förra året var det kvar
2 753 yrkesfiskare. Dessa färre fiskare tar upp så
mycket mer. Så här kan det inte fortsätta.
Ett annat exempel som jag vill beskriva är hav-
skräftsfisket. Havskräftor tycks visserligen hittills
fiskas på ett varaktigt bestånd, men man tar upp
kräftor som inte håller minimimåttet. 75 % av fångs-
ten kastades överbord år 2000 eftersom kräftorna var
för små. Är det uthålligt fiske? Är det selektivt fiske?
Selektivt fiske är ju ett honnörsord i dessa tider.
Vi vill ha ett framtida fiske på havets villkor, inte
på fiskenäringens kortsiktiga villkor eller utifrån en
politisk kohandel om resursuttaget från fiskresursen.
Torskfisket öster om Bornholm är ett av de områ-
den som är utom säkra biologiska gränser. I Sverige
har vi tidigare tagit 90 % av den svenska fångsten
från just detta bestånd. Sedan 1997 är lekbeståndet
där lägre än gränsvärdet. ICES råd inför 2002 var att
det inte skulle få ske något fiske efter torsk i det om-
rådet.
Väster om Bornholm, där vi tar 10 % av vår torsk-
fångst, fiskas det även över den överenskomna nivån.
Likväl förhandlade man fram en gemensam fiskekvot
eller TAC på 76 000 ton för de två områdena till-
sammans. När kommer man att ta större hänsyn till
biologernas rekommendation än till näringens intres-
se?
Även för torsken i Kattegatt sker ett haveri. Den
är också utom biologiska säkra gränser. Likväl sker
där ett fiske där mer än hälften av den torsk som
fångas är mycket ung. Den tas upp som bifångst un-
der fiske av andra arter, s.k. flerartsfiske.
Drastiska och radikala åtgärder måste till för att
förändra beståndsutvecklingen. Det framgår i detta
betänkande samt i vårt särskilda yttrande.
I skrivelsen och i betänkandet konstaterar rege-
ringen och utskottet att "om ICES bedömningar visar
att beståndssituationen inte förbättrats eller t.o.m.
försämrats, måste drastiska åtgärder vidtas, t.ex. ett
totalstopp för fisket på detta bestånd under de kom-
mande åren".
Vi anser i vårt särskilda yttrande att befintliga
fakta redan nu talar för att ett moratorium för torsk-
fiske i Östersjön snarast bör inrättas, detta enligt
försiktighetsprincipen.
Fru talman! Småskaligt fiske har stora fördelar
jämfört med utsjöfisket. Det småskaliga fisket har
också lokal förankring, vilket gör att det kan utveck-
las på många sätt och bli en del av rekreations-, tu-
rism- och fritidsfiskeverksamhet - näringar som gör
att den fångade fisken får ett betydligt högre värde än
i det storskaliga industrifisket. Som plus får vi även
arbetstillfällen och ekoturism. Det småskaliga fisket
har större intresse av att förvalta resursen och ut-
veckla beståndet. Ett positivt utvecklingsarbete som
visar detta är projektet Hallandskrabban.
Ett miljövänligt fiske måste baseras på lokal för-
valtning med deltagare i förvaltningen från olika
grupper av användare av fiskresursen. För att möjlig-
göra lokalt och regionalt miljövänligt fiske krävs att
kustbefolkningen tillerkänns egna kvoter vid sidan av
högsjöfisket. I dag tar oftast de stora trålarna upp den
större delen av det lokala beståndet samt en stor del
av den tillåtna fångstkvoten. De små flerartsfiskarna
måste antingen dumpa sina bifångster eller sälja dem
svart.
Vi vill att Sverige inom EU ska verka för att spe-
ciella kvoter för kustfisket införs. Vi vill också att
sådana kvoter snarast införs i det svenska fisket.
När det gäller bifångster av marina däggdjur vill
jag fråga Kaj Larsson eller ministern vart det natio-
nella åtgärdsprogrammet för tumlare egentligen har
tagit vägen. Första ansatsen till detta togs 1992 av
Naturvårdsverket, men vad sker nu? Var ligger ansva-
ret för detta åtgärdsprogram?
Jag vill avsluta med att säga att vi nu ser fram
emot en lyckad förhandling i EU som höjer ribban
ordentligt när det gäller skyddet av havets resurser.
Vi ser även fram emot den kommande propositionen
på det nationella fiskets område. Jag vill poängtera att
det då inte räcker med tekniska selekteringsåtgärder
som kan fuskas bort.
Vi hoppas att fler ska inse att utan fisk finns det
ingen fiskerinäring.
Fru talman! I detta betänkande har Vänsterpartiet
tre reservationer och ett särskilt yttrande. Vi står
givetvis bakom alla våra reservationer, men av
tidsskäl yrkar jag bifall bara till reservation 4 om
särskilda kvoter för kustfisket.