Fru talman! Skillnaden mellan mig och Ann-Charlotte Hammar Johnsson är att jag inte ser kollektivavtalsliknande villkor som en jobbig pålaga som gör det svårare för företag. Jag ser det som något som gynnar både de anställda och företagen. I dag har vi nämligen företag som har kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor för sina anställda som missgynnas av att det finns oseriösa företag som lägger anbud och vinner dem på grund av att de har sämre villkor för sina anställda.
Varför, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, är det ett problem att vi vill ha seriösa företag på marknaden och att de ska konkurrera på samma villkor?
Ann-Charlotte Hammar Johnsson ställde en fråga om Almega i sitt anförande. Hon undrade om det ska gälla hela EU. Ja, varför inte? Vi har ju gränsöverskridande verksamheter och talar om att vi ska ha samma villkor för alla företag inom EU. Då kanske vi ska titta på hur företagen har organiserat sig. Det handlar inte om att vi ska ha svenska pålagor, utan vi talar om sjysta kollektivavtalsliknande villkor för de anställda och seriös och sjyst konkurrens mellan företagen inom hela EU.
Varför då inte ha en modell för det inom denna sektor precis som vi har inom andra sektorer och säga att här gäller dessa regler och dem måste ni rätta er efter om ni ska fungera på den här gemensamma marknaden? Varför skulle man inte kunna hitta en modell som också inkluderar detta? Ingenting är statiskt. Varken lagstiftningen i Sverige eller EU:s lagstiftning är statisk.
Är Ann-Charlotte Hammar Johnsson beredd att arbeta för att företagen får en sjyst konkurrens på lika och rättvisa villkor?