Fru talman! Om man tänker sig kollektivavtal som ett paket blir det så att det som fungerar på ett sätt i Sverige inte fungerar på samma sätt i andra EU-länder, utan man arbetar på olika sätt. Men man har ändå företag som sköter sig, precis som det finns de som utnyttjar systemet.
Vill man inte ha denna paketlösning men vill ställa krav på att minska svartarbetet, som både Marie och jag vill komma åt när det gäller städsektorn, kan man på Ekobrottsmyndighetens hemsida få veta hur man gör vid upphandlingar. Det är väl bra att man kan ställa krav utan att tvingas till kollektivavtal. De som har det i dag har det, men ska vi tvinga de andra till det? Nej, jag ser inte att det behövs när man kan ställa krav ändå i sin upphandling.
Mycket av det vi diskuterar faller tillbaka på upphandlingsbiten och kunskapen om hur man ställer krav, och här finns en del att göra.
När det gäller konkurrens på lika villkor blir jag fascinerad av det här med lokalproducerat. Jag tänker på Jämtland som Marie Nordén kommer från och på Åre där man har Årechoklad som vi kan köpa här i den statliga riksdagen. Men som jag upplever att diskussionen går ibland skulle det innebära att om Per Bolund från Stockholm hade en chokladfabrik skulle den leverera chokladen till riksdagen, inte Årechoklad.
Det blir kontentan av det hela, och det innebär inte bara att man gynnar det lilla lokala utan också att man begränsar företagens möjligheter. Då är det bättre att man köper kvalitet och det man vill ha.