Fru talman! Jag ska läsa mitt anförande från en energieffektiv liten dator.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2, 4 och 7.
I alltför hög grad konsumerar vi i Sverige i dag kött från djur som har slaktats med, som jag ser det, helt vedervärdiga metoder. Jag talar alltså om djur som har skäktats av religiösa skäl, på ett sätt där djuren dör långsamt under stort lidande och mycket ångest medan kroppen sakta töms på blod - helt utan bedövning. Försäljningen av kött som produceras på detta sätt ökar ständigt i Sverige. Hur mycket är svårt att säga, för märkningen på varorna saknas i dag. Det saknas lagstiftning för detta, så vi som konsumenter vet inte när vi köper och konsumerar detta kött.
Det vi dock vet är att denna slaktmetod ökar i hela Europa. I vissa länder i Europa slaktas i dag alla får och lamm helt utan bedövning, genom skäktning. I en rapport från EU-kommissionen framkommer att närmare 75 procent av nötkreaturen i EU i dag dödas utan bedövning. Detta måste självklart få ett slut. Att djur får sätta livet till när vi producerar kött är någonting vi än så länge får leva med, men de omständigheter under vilka djuren måste sätta livet till kan vi påverka och förändra.
Jag tycker att vi åtminstone kan ha värdiga minimikrav på djurhållningen, och i synnerhet bör vi inte tillåta en tortyr som är helt meningslös. Detta är alltså en slaktmetod som egentligen inte tillför någonting över huvud taget i processen. Det är en helt överflödig tortyr och ett helt onödigt lidande.
För att komma åt detta problem behövs så klart lagstiftning. Vad gäller lagen om offentlig upphandling menar vi att man kan dra sitt strå till stacken genom att föra in i lagen att enbart kött som har producerats genom bedövad slakt ska tillåtas i Sverige. Jag tycker att detta är ett moraliskt sett ganska självklart ställningstagande.
Sedan, fru talman, ska jag bara säga några ord om reservation nr 7. Det finns ett stort egenvärde i att främja lokalsamhällen och att gynna lokala gemenskaper och närheten till lokala verksamheter. Det kan till exempel handla om skolbarns förståelse för kretslopp - hur och varifrån skolmaten kommer till tallriken och hur rester sedan återgår för att bidra till nästa varv och så vidare. Med den lokala produktionen kommer även så klart miljövinster. Det gynnar lokal ekonomi, och som konsument får man större insyn i vilka villkor varorna har producerats under.
För att uppnå detta - för att tillgodose närproduktionen - krävs i dag ett tricksande och designande i själva upphandlingsprocessen. Jag menar att det är dags att göra det möjligt att värdesätta närproduktionen från början i den offentliga upphandlingen. Därför bör även denna lagstiftning ses över.