Fru talman! Det centrala här tycker jag är frågan om avloppen är godkända ur miljösynpunkt eller inte. Det borde vara den absolut viktigaste frågan, oavsett vilken typ av lösningar vi skapar.
Jag bor i en kommun som är exceptionellt tätbebyggd. Där är det en annan typ av utmaningar med tanke på stora regnmängder och en hög belastning på gamla avloppssystem. Icke förty kan jag också ha en stor respekt för dem som kämpar med sin tillvaro i landsbygd och glesbygd. Att kunna få till stånd kommunalt va överallt tror jag är en väldigt stor utmaning, även om jag är den första att säga att jag naturligtvis tycker att det vore bra.
Om vi ska försöka hitta andra typer av lösningar är jag mån om att fundera på hur vi som beslutsfattare kan bidra till att dessa lösningar kommer fram. Som jag tog upp handlar det om kunskap om den nationella rådgivningen och vart en fastighetsägare ska vända sig för att få opartisk kunskap om vad som är godkänt.
Det andra är: Om en lösning av något skäl underkänns för att den inte fungerar, vem är det då som ska ha bevisbördan för att det inte fungerar?
Det tredje är den nya kunskapen, som några talare också har varit inne på. Hur får vi beslutsfattare god kunskap om hur det egentligen förhåller sig sett till miljöbelastningen, exempelvis i frågan om markretention och mycket annat?
Vad jag far efter är att försöka hitta ett system som gör att man oavsett var man bor i landet ska få goda förutsättningar att bidra i miljöarbetet men också få rimliga lösningar. Det är egentligen den frågan som jag tycker att det är viktigt att få svar på.
Hur ser Markus Selin på frågan om kunskap? Det är ju steg ett.