Fru talman! Vi debatterar i dag vattenvård. Det är kanske den allra viktigaste frågan vi har att handskas med. Vatten, och framför allt rent vatten, är ju en förutsättning för liv och för att mänskligheten ska kunna fungera på den här planeten.
Och så länge det finns liv på den här planeten kommer också våra vattendrag att påverkas i någon omfattning. Vi kan se på vår egen region. Det bor 90 miljoner människor inom Östersjöns avrinningsområde. De flesta bor i den södra delen av regionen, och det enskilt största landet är Polen. Detta är en av de mer industrialiserade regionerna i världen. Det handlar om välmående länder med hög bruttonationalprodukt som producerar stora värden årligen. Det påverkar naturligtvis våra hav. Det finns 3 000 reningsverk i denna region. Vissa används av miljoner människor och andra av mycket få.
Detta understryker vikten av internationellt arbete. Oavsett vilken politik vi bedriver här i riksdagen kan vi inte lösa problemet enbart här.
Fru talman! Det är positivt att detta också har varit i fokus för utskottets arbete. I fjol riktade riksdagen ett tillkännagivande om att Sverige ska driva på för att öka det internationella samarbetet inom Ospar och Helcom. Vi väntar fortfarande på återrapportering om detta, men det är ett bra fokus som riksdagen har haft.
Det känns också viktigt att ta upp Miljömålsberedningens arbete som slutredovisades för ett par månader sedan. Vi har presenterat ett betänkande där det till största delen är stor enighet över partigränserna. Det handlar om nya etappmål för återföring av växtnäring och marint områdesskydd. Det handlar också om förenklingsarbete och förslag som ska göra samverkan mellan myndigheter och regering bättre. Under Miljömålsberedningens arbete visade det sig, i alla fall för mig, att det har funnits ett problem med att både sittande och tidigare regeringar inte har tagit fullt ansvar för politiken. Mycket har skyfflats runt mellan myndigheter, som i sin tur ogärna har velat skyffla saker tillbaka till Regeringskansliet.
Det är komplicerat att arbeta med vattenvårdsfrågorna. Sveriges påverkan är inte avgörande på något sätt. En åtgärd får inte effekt på kort sikt, utan det tar i regel åtskilliga år. Frågorna är heller inte utan intressekonflikter.
Samtidigt som vi vill att det ska produceras mer mat är det ett faktum att ju mer vi brukar jorden, desto svårare blir det att minska påverkan på våra vatten. Särskilt omfattande är problemen i exempelvis Polen som har jordar som kräver mycket tillsatser. Det är också många och små gårdar. Ju fler aktörer som brukar jorden, desto svårare blir det naturligtvis att uppnå beteendeförändringar.
Just intressekonflikterna är avgörande när det kommer till dessa frågor. Vi har en levande landsbygd med ökad svensk matproduktion, och vi har arbetet mot näringsläckage. Vi har förbättringar av avloppen hos enskilda till förmån för kommunala avloppssystem och modernisering av befintliga samtidigt som vi har oerhört höga kostnader för de enskilda. Människor får kanske gå från hus och hem för att de inte har råd. De kanske inte kan höja bolånet eftersom de är för gamla eller eftersom deras hus på landsbygden inte är värt tillräckligt mycket.
Vi har intressekonflikter när det gäller transporter till havs för att förbättra luftkvalitet och minska utsläpp. Det stör samtidigt livet i våra hav och försämrar kvaliteten på våra vatten.
Fru talman! Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 9. Det är en fråga där vi ser att det inte finns många intressekonflikter. Det handlar om EU:s vattendirektiv och den svenska implementeringen.
I takt med tekniska framsteg, större befolkning och ökade krav på rening krävs det framöver förnyelse av de svenska reningsverken. Vi behöver få möjlighet att avskilja såväl fler näringsämnen som läkemedelsrester, och reningsverken måste höja sin kapacitet. EU:s vattendirektiv är i dag ett hinder i det här arbetet, och det har fattats domslut som inneburit att reningsverk inte kan byggas i den omfattning som krävs för att möjliggöra effektiv och maximal rening.
Direktivet hindrar i dag investeringar i ny avancerad teknik som kan göra rening av läkemedelsrester möjlig samtidigt som regelverket gynnar mindre effektiva anläggningar. Här är det viktigt att Sverige och regeringen agerar inom ramen för EU-samarbetet för att förändra vattendirektivet så att miljöskyddande verksamheter som avloppsreningsverk och andra miljöåtgärder i samhället alltid ska kunna tillåtas.