Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till Liberalernas reservation 7 om enskilda avlopp. Självfallet står vi bakom alla våra reservationer.
Jag kommer främst att tala om enskilda avlopp, och i slutet kommer jag att beröra Östersjön och de viktiga havsmiljöfrågorna.
Fru talman! Frågan om enskilda avlopp engagerar många boende. Det är ett område där det behövs mer kunskap i form av nationell rådgivning och ökad tydlighet om lösningar. Varför behövs mer kunskap och nationell rådgivning? Det är grundläggande för vilka lösningar som finns och som kan skapas. Kunskapen påverkar också framtiden.
Fastighetsägare behöver tillgång till kunskap. Men beslutsfattare behöver också tillgång till mer kunskap, inte minst om de senaste rönen, till exempel om markretention.
En utredning redovisades den 28 maj 2018 i betänkandet Vägar till hållbara vattentjänster . Den bereds just nu i Regeringskansliet.
Enligt det betänkande som vi nu debatterar avser regeringen att återkomma med en proposition. Den skulle ha kommit i går.
Utskottet besvarar Liberalernas förslag om enskilda avlopp med att man "välkomnar eventuella förändringar som kan bidra till att förtydliga regelverket för enskilda avlopp och som gör det enklare för fastighetsägare att göra rätt". Utskottets majoritet säger att man i avvaktan på den kommande propositionen lämnar motionen utan åtgärder. Jag hade gärna välkomnat att fler som nu har varit uppe i debatten också hade röstat på och ställt sig bakom Liberalernas förslag i betänkandet.
Fastigheter på landsbygden och glesbygden har många gånger egna avloppslösningar. Det är problematiskt att försörja med kommunalt vatten och avlopp när det handlar om glesa lokaliseringar och långa avstånd. Därför behövs de enskilda avloppen.
Sveriges mest tätbebyggda kommun, Sundbyberg, har 5 819 invånare per kvadratkilometer. Om hela Sverige skulle ha samma befolkningstäthet som Sundbyberg skulle Sverige ha 2,4 miljarder invånare. Arjeplog har den lägsta befolkningstätheten. Där bor 0,2 invånare per kvadratkilometer. Det säger sig självt att när Sverige ser så olika ut ställs det stora krav på de lösningar vi skapar för fastighetsägarna på olika håll i Sverige. Det är dyrt att dra fram kommunalt va. Ändå har många fastighetsägare ordnat alldeles utomordentliga lösningar utifrån omständigheterna.
Om lösningen med små avlopp och enskilda avlopp fungerar, varför ska den bytas till kommunal anslutning? Det är en fråga som engagerar väldigt många fastighetsägare. Dessutom är det, som många har varit inne på i debatten, svårt att finansiera kommunal anslutning om fastighetsvärdena är låga, oavsett om det kanske gör att värdet ökar lite. Många upplever också att det är svårt att få lån för att göra investeringen.
Lokala lösningar ska självfallet vara välfungerande och tillräckliga för att omhänderta avloppsvattnet lokalt på ett korrekt sätt som begränsar utsläppen av näringsämnen i den lokala vattenmiljön. De krav som ställs på små avlopp måste vara rimliga i förhållande till nyttan för hälsan och miljön. Förutsättningarna och de problem som avloppen för med sig skiljer sig åt för olika fastigheter. Kraven får inte leda till orimliga kostnader i förhållande till nyttan.
Många fastighetsägare kan känna stor oro för vilka skyldigheter de har, även när fastighetsägarna gör sitt yttersta för att anlägga lösningar som ska uppfylla alla krav. De vill ju ha goda lösningar. Det handlar om deras egen livsmiljö.
I dag finns det de som känner att de har kommit i kläm i vårt system. Det är fastighetsägare som inte vet hur de ska kunna påverka sin situation. Det är ju fastighetsägaren som får stå för konsekvenserna av myndighetsbesluten.
Fru talman! Krav såväl som tekniska möjligheter förändras över tid. Det är fastighetsägaren som ska visa att anläggningen är rätt placerad, att den renar tillräckligt, att den inte stör vattentäkter, att den sköts och underhålls på rätt sätt och att den fungerar som avsett under driften. Av Havs- och vattenmyndighetens vägledning framgår dock att det inte går att ställa obegränsade krav på den fastighetsägare som har ett enskilt avlopp, vilket fastighetsägare kan uppleva. Även innan kommunen ställer krav på utredning ska proportionalitetsregeln beaktas. Fastighetsägaren har ansvaret för sitt avlopp, men samtidigt måste kostnaderna vara rimliga i förhållande till nyttan.
Statens roll bör vara att underlätta för enskilda fastighetsägare, ofta ägare av småhus och fritidsfastigheter, att göra rätt. Det behövs nationell rådgivning som den som avser att vidta åtgärder för sitt avlopp ska kunna vända sig till och få råd. Rådgivning gör det enklare för fastighetsägare att göra rätt. Man kan också studera hur andra länder, inte minst grannlandet Finland, har hanterat samma utmaningar.
När det gäller lösningarna och konsekvenserna bör man beakta de särskilda förutsättningarna för boende och företag på landsbygden och i glesbygd. Det är ju klart att utmaningarna i en tätbebyggd kommun som Sundbyberg är av en annan art, vilket också tidigare talare har varit inne på. Där är det tätheten och nyproduktionen som ökar belastningen på systemet. Men för att människor ska kunna bo i hela landet, även i landsbygd och glesbygd, måste våra system och beslut beakta deras verklighet.
Fru talman! Jag väntar med stort intresse på svaret på den skriftliga fråga som jag har ställt till miljö- och klimatminister Per Bolund om just enskilda avlopp. Jag hade hoppats att det skulle ha kommit fram till den här debatten. Men det finns all anledning att återkomma. Frågan berör väldigt många människor.
Fru talman! Jag ska avsluta med att tala om Östersjöns stora miljöproblem. Döda havsbottnar saknar syre, vilket innebär att miljön blir obeboelig för havets djur. Övergödningen i Östersjön skapar stora algblomningar. Det ger stora mängder alger som sjunker till havsbotten när de dör och förbrukar syre under nedbrytningsprocessen.
Våra insatser för att skapa förutsättningar för ett renare Östersjön är alldeles nödvändiga. Det kräver också politiskt engagemang och politiska beslut. Liberalerna vill gärna fokusera på forskning inriktad på att hitta lösningar för att syresätta döda havsbottnar. Det arbetet behöver fortsätta och göras tillsammans med andra inom EU, för att vi ska få ett renare Östersjön.