Herr talman! Jag beklagar att jag blev något för-
dröjd till denna debatt, men jag får nu tillfälle att
utveckla några synpunkter på ämnet.
Jag noterade att Bo Nilsson hävdade att han för-
stått vad modellen om hyressättning innebär, och man
får väl då ta honom på orden. När han då förespråkar
propositionens förslag i det här avseendet innebär det
att han även för framtiden vill bygga in de konflikt-
punkter som vi har sett råda beträffande just hyres-
sättning av ändamålsfastigheter. Regeringen tillsatte
den högt kvalificerade utredaren för att komma fram
med tydliga spelregler för hyressättningen av ända-
målsfastigheterna. Det förslaget är mycket väl under-
byggt och skulle ge förutsättningar för att hyresgäs-
terna i sina relationer med Vasakronan eller Statens
fastighetsverk skulle veta vad som gäller, att de, pre-
cis som Johan Lönnroth uttryckte det, skulle ha en
viss trygghet i att den föreslagna hyressättningsmodel-
len skulle gälla om man inte var överens. Jag tycker
inte Bo Nilsson har kommit med något riktigt argu-
ment som talar mot att man skulle kunna ha den ord-
ningen.
Jag noterar också att reservation 1 i praktiken till-
godoser reservanterna i utbildningsutskottet, kulturut-
skottets yttrande och justitieutskottets yttrande. Det är
bara det att vi i reservation 1 har klargjort att den här
modellen ligger till grund för relationerna i stället för
att man så att säga går bakvägen genom ett särskilt
beslut om sänkt avkastningskrav.
Bo Nilsson påstod som sagt att han hade förstått
hyressättningsmodellen. Vad som däremot framgick
med önskvärd tydlighet var att han inte förstått vad
som står i reservation 10 beträffande fastighetsinves-
teringsbolag. Det handlar inte alls om frågan om för-
säljning av aktier i Vasakronan, utan det handlar, Bo
Nilsson, om att skapa möjligheter för t.ex. Bo Nilsson
och mig att investera i fastigheter utan att behöva
köpa hela fastigheten. I praktiken är det en fråga om
att vanligt folk skulle kunna få spara i fastigheter på
samma sätt som de riktigt stora kapitalisterna i dag
kan göra. Jag har väldigt svårt att förstå vilka argu-
ment Bo Nilsson kan åberopa mot att vi i vårt land
skulle införa den formen, eftersom den har visat sig så
framgångsrik i en del andra länder.
Sedan kom Bo Nilsson in på frågan om försäljning
av aktier i Vasakronan på marknaden. Att föreslå
något sådant skulle tyda på en krämarmentalitet, sade
Bo Nilsson. Jag tycker att Bo Nilsson borde vara litet
försiktig med att fälla uttryck av den arten. Även om
olyckan skulle vara framme och socialdemokraterna
satt kvar i regeringsställning efter nästa val görs ju
allmänt den bedömningen att socialdemokraterna
kommer att föreslå en börsintroduktion av Vasakro-
nan. Det är bara det att man inte gör det just nu inför
valet. Om ett à två år skall alltså Bo Nilsson stå här
och troligtvis inför Johan Lönnroth försvara ett rege-
ringsförslag som gäller försäljning av aktier i Va-
sakronan. Då skall Johan Lönnroth komma ihåg hur
Bo Nilsson här talade om att en sådan åtgärd skulle
tyda på krämarmentalitet.
Nu finns det ett antal partier som med rätta före-
språkar att staten börsintroducerar Vasakronan och
säljer aktierna och därigenom åstadkommer ett brett
folkligt ägande. Till de partierna hör även Centerpar-
tiet med anledning av en motion till vårbudgeten.
Likväl har Per-Ola Eriksson, som vill vara socialde-
mokraterna till lags, avstått från att yrka bifall till det
centeryrkandet i anslutning till detta ärende. Jag fin-
ner detta vara mycket anmärkningsvärt. De centerpar-
tister som lyssnar till den här debatten borde kanske
ställa sig frågan varför Centerpartiet inte ställer upp
på reservation nr 6, som jag härmed vill yrka bifall
till.