Fru talman och statsrådet Åsa Regnér! Det är många saker som vi är överens om i det jämställdhetspolitiska arbetet. Historiskt har vi haft ett stort samarbete. När jag kom in i riksdagen och blev förbundsordförande för centerkvinnorna hade vi ett nära samarbete med de olika kvinnoförbunden över alla partigränser. Vi var alltid överens om målen men inte alltid om vägen dit.
En av de överenskommelser som vi träffade över de politiska gränserna ledde till att vi var med om att bygga upp Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala. Ingegerd Sahlberg var utredare när det föreslogs för regeringen. Hon var socialdemokratisk riksdagsledamot från Halland. Hon såg till att bjuda in oss kvinnoförbundsordförande, bland annat mig och Désirée, till dessa möten. Vi diskuterade och såg till att det fanns en enighet om detta.
När det gäller målen i skrivelsen är vi eniga om att det är väldigt bra att tillföra dessa två ytterligare mål. Vi uppskattar mycket helhetsgreppet för strategier i arbetet mot våld. Det är en utmaning att få det på plats. Vi uppskattar också att det ska bli en bättre styrning och sammanhållen uppföljning och utvärdering.
I dessa delar är vi överens, men vi har valt att lägga det på en befintlig myndighet i stället för att inrätta en ny, så i den delen är vi oeniga.
Det som jag är djupt oroad över är processen. Vi har olika uppfattning om hur myndigheten ska se ut och var den ska ligga. Men det allvarligaste är ju att man någonstans slår sönder verksamheten i de kompetenscentrum som vi har varit överens om att bygga upp - NCK:s medel, Länsstyrelsen i Stockholm som arbetar med prostitution och trafficking samt Länsstyrelsen i Östergötland. Jag har hela tiden uppmanat er: Riv inte ned utan bygg vidare! På vilket sätt kan du, Åsa Regnér, garantera att dessa kompetenscentrum kommer att finnas kvar?