Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen Falk för ett intressant anförande. Det är bra att regeringen vill ta krafttag när det gäller sexualbrottslagstiftningen och att man äntligen vill lagstifta mot alla former av barnäktenskap, oavsett när de har kommit till och var de har kommit till. Vi var redan för två år sedan ensamma om att reservera oss i fråga om att den lagstiftning som då trädde i kraft inte var tillräckligt långtgående.
Ganska tidigt i sitt anförande talade Annika Hirvonen Falk om just myndigheten. Hon hävdade att vi tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna motsätter oss att man ska samorganisera det viktiga jämställdhetsarbetet och motsätter oss att man ordnar en bra struktur för att se över alla de åtgärder som finns. Hon talade om en verktygslåda som vi vill kasta bort eller ignorera. Men vi vill inte kasta bort verktygslådan som sådan. Däremot vill vi kanske byta ut några av verktygen och inte använda en hammare av guld utan en av järn, som är både billigare och mer effektiv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.
Min fråga är helt enkelt varför man från regeringens sida tror att just en ny myndighet är det bästa och enda sättet att effektivt samordna den jämställdhetsverksamhet som sker i vårt land, när det finns tydliga och starka indikationer på att detta inte alls är fallet. Statskontoret, som har gjort en omfattande utredning om hur jämställdhetsarbetet bäst bedrivs och som har erfarenheter av hur man tidigare har förändrat myndighetsarbete, konstaterar att det enda som detta egentligen innebär är att det finns risk för att nuvarande arbete slås sönder, att man skjuts flera år tillbaka i tiden och behöver bygga upp verksamheter helt på nytt och att samordningen lika gärna hade kunnat ske inom ramen för någon av de myndigheter som redan finns i dag.