Fru talman! Jag motsätter mig inte detta. Jag lyfte själv fram att vi tack och lov har lämnat den tid då det var begränsat vad man kunde bli och då det inte fanns några pionjärer att se upp till.
När jag var barn hade jag alla möjligheter. Jag tänkte aldrig någonsin tanken att jag skulle begränsas av mitt kön. Jag har studerat matematik och är aktiv i försvaret, men jag har också varit aktiv inom mer traditionellt kvinnliga områden. Dessa möjligheter finns i dag.
Det jag vänder mig mot är att ni tar utgångspunkt i att en viss fördelning är den mest optimala och att ni vill fortsätta att aktivt styra hur barn leker, vilka som antas till utbildningar och hur många som sitter på vilka positioner i samhället, vare sig det är nere hos arbetarna eller uppe i styrelsen.
Jag anser att man går alldeles för långt här. Man återgår till en syn där det är könet som avgör var vi ska vara i samhället, inte vilka intressen vi har eller vilka fallenheter vi väljer att utveckla och engagera oss i.
Det oroar mig att Socialdemokraterna och Ann-Christin Ahlberg inte kan se skillnaden mellan dessa två saker. Det handlar om att säkerställa ett öppnande av de vägar som tidigare var stängda kontra att fortsätta styra och säga precis hur män och kvinnor ska fördela sig.
Man vill få flickor att leka mindre med dockor och mer med bilar. Den sortens verksamhet förekommer. Det finns till exempel ställen där man går in och styr och plockar bort vissa leksaker för att de är könsbundna.
Ni fortsätter också att stödja aktiv kvotering. Kalla det positiv särbehandling eller vad ni vill, men det är aktiv kvotering. Det handlar om att se till vilket kön en vuxen eller ett barn har och utifrån det avgöra vad han eller hon ska göra. Det kommer jag aldrig att acceptera.