STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.
Herr talman! Jag reagerade lite grann redan i inledningen av Rossana Dinamarcas anförande, då hon talade om att kvinnors arbete värderas lägre än mäns arbete. Till viss del instämmer jag i detta, men det återspeglar också skillnaderna mellan oss båda när det gäller vad vi ser som jämställdhet.
Om man bara tittar på det rent ekonomiska ser man att det är ett faktum - kvinnodominerade yrken har sämre förhållanden ekonomiskt. Kvinnor drabbas av att de yrken där de arbetar har lägre löner och sämre villkor. Men när det gäller vad detta beror på skulle jag vilja hävda att det egentligen beror på att själva arbetsinsatserna värderas högre. Kvinnor arbetar, som vi alla vet, framför allt i den offentliga sektorn inom de branscher som vi anser vara så viktiga för samhället att vi har valt att säkra tillgången till dem genom att låta dem ingå i det gemensamma, skattefinansierade systemet inom välfärden.
Detta är ofta en del av anledningen till att villkoren är så pass mycket sämre. När det offentliga har haft monopol på att bedriva verksamheter har man haft en helt annan budget att röra sig med och helt andra möjligheter till konkurrens. Anställda har haft helt andra möjligheter att förhandla och för den delen sämre förutsättningar att strejka och så vidare. Det är nämligen så pass vitala arbetsuppgifter som utförs att de kanske drar sig lite extra för det.
Anledningen till att jag begärde replik och vill ställa en fråga är att man inom Vänsterpartiet är tydlig med att man bland annat vill avskaffa RUT-bidraget, vilket faktiskt har möjliggjort en öppning för fler privata aktörer inom många av dessa branscher. Det har möjliggjort kvinnligt företagande och gjort att arbetstagare har kunnat välja bland fler arbetsgivare och förhandla sig till bättre villkor. Det är en faktisk, praktisk möjlighet att värdera deras arbete högre.