Herr talman! Jag ska börja där Siv Holma avslutade, med communityteater, vad vi tycker om olika typer av sådana initiativ och om vi vill uppmuntra dem. Jag tycker att alla initiativ inom kulturområdet är bra, och sedan får de värderas. Jag har själv i Malmö nyligen deltagit i en debatt om spontankultur, som är en annan del som inte är särskilt känd.
Givetvis ska detta få finnas och blomstra, men frågan är: Måste allting detaljregleras i Sveriges riksdag? Måste det pekas ut av Siv Holma och mig? Måste det få särskilda stöd?
Vi har nu en kulturpolitik som försöker gå mot minskad detaljreglering, inte ökad, och i stället se till målstyrning. Mycket av Kulturutredningen handlar om just detta.
Jag vet att Siv Holma gärna vill se en expansiv politik som omfattar allt. Det vill inte jag. Jag vill se en politik där allt kan växa. Det gör vi inte genom att peka ut och avgränsa.
Det där är kännetecknande även när det gäller jämställdhetsområdet. Det finns ingen måtta på Vänsterpartiets etikettsiver. Är jag beredd att handla för en feministisk handlingsplan? Siv Holma sätter likhetstecken mellan detta och ökad jämställdhet.
Det finns ett antal motioner här om en feministisk handlingsplan för jämställd kultur, att HBT-kompetensen ska förbättras och att scenkonsten ska vara icke-diskriminerande och inkluderande. Allt detta föreslår Vänsterpartiet. Det är en politik som utgår från sektorisering och klassificering. Att bara hitta var man själv hör hemma kräver en egen utredning i sig.
Kulturutredningen är väldigt tydlig. Man säger att mångfald innebär att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor och att statliga myndigheter och institutioner ska arbeta för att främja mångfald och kulturell pluralism.
Det finns ett likhetstecken, Siv Holma, mellan alla och mångfald. Det handlar om betydligt mer än etnisk tillhörighet. Det handlar om betydligt mer än kön och sexuell läggning. Låt oss i stället prata om mångfald och tillgång för alla! Då tror jag att vi kan ha ett betydligt mer omfattande helhetsgrepp inom kulturpolitiken.