Herr talman! Det är KrU5
Vissa kulturpolitiska frågor
vi diskuterar. Nyss hemkommen från en fantastisk utskottsresa till Skåne känner jag det helt naturligt att fortsätta kulturdebatten här i kammaren.
Jag ska börja med något som naturligtvis också diskuterades i Skåne, och det är Kulturutredningen och de förslag och de icke-förslag som finns eller inte finns där.
För drygt en månad sedan presenterades Kulturutredningen. Den tillsattes 2007 och har blivit föremål för oerhört stora förhoppningar. Man sade också att man mer eller mindre skulle göra upp med 1974 års kulturpolitik.
Kulturpolitik är en djupt politisk fråga. Den är fundamental för demokratin som sådan, och därför måste en utredning ge plats åt en bred, öppen och obändig diskussion, inte bara i referensgrupper. Det är inget nytt att vi socialdemokrater var väldigt kritiska till att det inte blev en parlamentarisk utredning, och man hade nog också från fler håll förväntat sig en utredning som skulle ha tid och möjlighet att gå mer på djupet.
Men det blev en expertutredning som gavs bara ett och ett halvt år, följt av tre månaders remisstid. Det är väldigt snabbt, och därmed har mycket gått förlorat. Det som presenterades var mer eller mindre en organisationsutredning med en förändrad administrativ modell. Man pratar om kulturens sfärer och kulturens arkitektur. Det är bra att man tar tag i myndighetsstrukturen, men jag måste ändå fråga mig om man inte börjar i fel ända. Myndighetsstrukturen ska ju följa behoven, och därför hade det varit naturligt att man tittade på kulturpolitiken som helhet och därefter lade fast en myndighetsstruktur.
Herr talman! Mottagandet talar sitt tydliga språk. Det var en livlig debatt och höga förväntningar innan utredningen kom, men nu är det förvånansvärt tyst. Den diskussion förslagen i någon mån har väckt handlar naturligtvis om den administrativa förvaltningen och framför allt om frågan vad en sådan stor omorganisering kommer att kosta.
Det som är positivt att det diskuteras är förslagen om en portföljmodell. Det är ett bra förslag, men det måste hanteras på ett varsamt sätt eftersom vi inte har regionerna klara i Sverige.
Förslagen och diskussionerna om medborgarperspektivet är också bra. De är dock inte fördjupade, men det hoppas jag att inte minst remissinstanserna ska göra.
Man blir lite oroad över vad det egentligen är som händer. I Kulturutredningen uppmanar man kulturministern att ge Statskontoret i uppdrag att räkna på och börja arbetet med att förbereda för myndighetssammanslagningen. Nu säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att de inte har några planer på att ge ett sådant uppdrag just nu, och hon har också tidigare sagt att hon egentligen inte tror på att flytta runt myndigheter.
Herr talman! Vi får återkomma till Kulturutredningen. Men vi hänvisar ändå en hel del till den, eftersom vi väntar på remissvar och på en proposition. När kommer den, och när kommer förslagen? Inte vet jag, och kanske vet inte kulturministern heller. Vad vill regeringen? Frågetecknen är många.
I det här betänkandet finns som sagt var motioner som vi socialdemokrater tillsammans med v och mp har tagit ställning för. Det är motioner som tar upp viktiga frågeställningar om HBT-kompetens i kulturlivet och ett jämställt kulturliv och kultur i arbetslivet - främst arbetsplatsbibliotek.
Vi anser att det är angeläget att myndigheter och institutioner på kulturområdet synliggör homosexuellas, bisexuellas och transpersoners liv och erfarenheter. Detta är något som vi också ska vara vaksamma på och lyfta upp när vi har internationellt utbyte, för vi vet ju hur de här människorna behandlas och hur det ser ut i vår omvärld. Här har alla myndigheter och alla på kulturområdet ett stort ansvar.
Inom kultursektorn finns samma strukturer och könsbarriärer som i samhället i stort, och det är inget nytt. Det måste bli jämställt, både på och bakom scenen och också bland kulturutnyttjarna. Där har vi det omvända; det är män som utnyttjar kulturen mindre än kvinnor. Här måste vi göra något, och därför står vi också bakom den motion som v har på det området.
Närheten till kultur och möjligheten till kulturkonsumtion som en del i vardagen har väldigt många positiva effekter, såväl för den enskilde som för samarbetsklimatet på arbetsplatsen. Därför vill jag understryka betydelsen av arbetsplatsbibliotek, och i likhet med motionären bakom Kr360 anser vi därför att det är kulturpolitiskt väl motiverat att satsa på arbetsplatsbibliotek med engagerade bokombud och läsfrämjande insatser.
Det är också viktigt att gå vidare och utveckla nya försök med biblioteksverksamhet, bland annat på platser där många passerar från och till arbetsplatsen. Där har Stockholm gått före. I tunnelbanan i Stockholm finns det tunnelbanebibliotek. Sådant skulle jag vilja se mycket mer av, kanske på busshållplatser och lite överallt. Även vägbiblioteken är prövade och väldigt bra. Där kan de som kör lastbil låna ljudböcker som de sedan kan lämna tillbaka på annan ort.
Det är mycket som återstår, och vi får som sagt var invänta den stora debatten om Kulturutredningen. Jag vill yrka bifall till reservation 4, 5 och 12.